Gamla små trähus lyser som dunkelröda pärlor på stadens grå berg. För inte länge sedan var de slumkvarter, lössfyllda lungsotshärdar, tillhåll för sammanpackade, frysande och hungriga människotrasor, dödens väntrum där hälften av barnen dog innan de hunnit bli tre år gamla. I dag är de idylliska kulturreservat, eftertraktade oaser, utopin som blev verklighet.

Per Anders Fogelström reflekterar över ett Södermalm som då, 1962, stod inför stora förändringar med renoveringar och rivningar. Han har förhoppningen att politiker och byggherrar ska gå varsamt fram. Sedan gör han flera olika nedslag i historien i en brokig samling artiklar och berättar bland annat om häxor och busar, hamnarbetare och roddarmadammer, caféer och nöjespalats, vattenleder och järnvägar.

Boken är illustrerad med teckningar av Stig Claesson. 181 sidor.

Innehåll
Prolog

Debatterat
Sanering – eller förintelse?
Arvet
De hemlösa
Bilen och morgondagen
Fyra av tio

Stockholmare
Häxorna i Katarina
Kolingen och verkligheten
Anderssonskans Kalle Anka
Söder, mänskligt ofullkomligt – men ändå!
Möten på vattenvägen
Glädje och sorg på Mosis backe
Strömmen

Vardagsunder
Samling kring pumpen
När järnvägen kom

Personligt
Ceders
Att berätta om storstaden
Epilog
Bildförteckning