I mars 1667 har konflikten mellan systrarna Helena och Segred Bertilsdotter gått så långt att Helena väljer att skriva till Södra Förstadens Kämnersrätt för att be om hjälp.
Bråket handlar om flera saker: Vem som egentligen är skyldig vem pengar, vem som ska ta hand om deras döde broders lille gossebarn och dessutom menar Helena att Segred skäller och spottar efter henne ute på gator och torg.
Helena Bertilsdotters inlaga till Södra Förstadens Kämnersrätt renskriven:
Ehreborne, lagfahrne vijse och Välförståndige Godhe Herrar, som den Välährade Lofl. Kiämbenärs Rätten bekläda, gunstige och rätälskande Herrar.
Den Välährade och Lofl. Under Rätten, förorsakas iagh Tiänstunderdånigast Insinuera och föredrag, huruledes iagh för någon rund tijdh sedhan, emot min villja, är råkad uthi tvist och Oenigheet, medh min egen och Kiötslige Syster, Hustro Segredh Bertilsdotter benemdh, och tycker af hiärtat illa vara, iagh är aldrig vaan att gå till Rätta, eller träta medh någon människia, myckit mindre medh min egen Syster, och vill giärna vara den samma, som all veedlyftigheet vill sky och undfly, men för denna gången, nödgas iagh besvära migh in för den Lofl. Rätten öfver hennes Otijdigheet, efter iagh ingalunda kan få vara eller blifva uthi freedh, Och hafver sigh medh vår trätha sålunda: För någon tijd sedan, Nemligen i förleden höstas, tå iagh går hännes boodh förby, stijger iagh in till hänne, /: efter som iagh hänne något tilförende var skyldig, Neml. Sex. Dr. 8 ör. them för tvänne marker humbla, å 1 Dt. mh. – 2 Dr. det iagh med godt samveet kan betyga, :/ och säger, K: Syster, efter iagh något är tigh skyldig, behöfver tu intet något brännvijn, så kunna vij uthi medler tijdh, afkorta medh hvar andra skicker så till hänne en gång Femton Kannor brännvijn à 1 Dr 4 Ör. Kan. Item andra gången en tijd der efter, försände iagh hänne uthi en Fiärding sex kannor, och begiärade medh det samma, igenom min pijga och uthskickadt uppå räckning 10 Dr. kmt. det iagh och bekom. Omsijder när iagh en gång sielf kom till hänne, och ville Clarera oss emellan, förmeenandes migh på det 21 kannor brännavijn, hafva något at fordra? Svarar min Syster och säger: tu äst skyldig migh, och icke iagh tigh? Kommer så fram medh en gammal räckning, förberättar migh det och det, som iagh uti små pertseler för några åhr sedan, af hänne skulle hafva tagit eller upburit, när iagh det hörde, påminner iagh hänne om 4 Dr. der emot som hon, på min sal. Moders vägnar, för en Jacka migh skyldig var, det hon ingalunda vill veethe uthaff uthan Summan är det, att hon är en trätosam människia, och vill giärna älska Oeenigheet, hvad iagh med et godt samveet veet migh vara min Syster skyldig, vill iagh medh tacksamheet hänne giärna betahla, och hvad hon kan med lijflig Eedh bekräfta kan, migh, så eller så myckit vara skyldig, vill iagh hänne giärna förnöija, på det iagh måtte alt förtret undkomma, och uthan alt annat, att förtreta en människia medh, röfvar hon på gathan utaff min son, om 5 åhr gammal, en stor gammal Evangely book, hvilcken oss bägge tilkom efter vår Sal. Modher, booken kan föga vara af stort värde, men harmen är fast större. Än yttermehra till öfverflödh, haar iagh för detta uthi 4 åhrs tydh, haft en lyten poijke hoos migh, ungefähr om sina 6 åhr, min Sal. K: broders son, hvilcken min Syster och Weederparten, tilförende för sitt egit barn hafver uptagit, men efter han var så lijten, och iagh efvän den tyden lågh uthi barnsäng, öfvertalte hon migh samma poijke, för en vaggepilt emottaga, det iagh och giorde, hade honom altså, som ofvan sagt är uthi 4 åhr, och medh honom, för hans barnsliga svagheet skull, myckit ondt ehrfahrit och utstått, och nu omsijder, när iagh förmeente migh kunna hafva något gagn af honom, kommer Syster uthaff ijdell afvund och förtreet, och medh genaltemot gåssens egen villja, tager honom ifrån mig och till sigh, Summa Summarum alt det förträt hon någon sin kan migh tilskynda, giör hon sin flijt. Och det som aldramäst går mig till hiärtat, att iagh och min man för hännes skull, det Gudhi vari högeligen beklagat, på ett halfft åhrs tijd, inthet hafva kunnat gått till herrans högvärdiga Nattvardh, för hennes otijdigheet skull, och ey häller ännu kan gå med godt samveet, förr än vij komma till förlijkning. Om hon inthe mehr kan giöra, hvar hon seer migh, så sputtar hon eftter migh på gatorna, och är undher att hon uthi Kyrkjan och Gudz huus kan låtha mig till fredz? Bönfaller fördenskull uthi all som största ödmiukheet, den välährade lofl. Rätten, gunstigast täcktes häruthinnan oss emellan ett godt uthslagh giöra, att iagh för veederpartens haat, afvund och många undsäijelser, på gathor och gränder må freedh hafva. Afvachtar ett Nådigt svaar och förblifr
Den lofl. R:tens
Ödmiukaste Tiänarinne altidh Helena Bertilsdotter
