Snett emot Nordiska museet på Djurgården ligger ett fantasifullt ljusgult hus med torn och många intressanta detaljer. Det är Villa Lusthusporten (också känt under flera andra namn) och på dess plats låg fram till 1869 värdshuset Blå Porten, som tidigare hette Lusthusporten.
I den här lilla boken beskrivs värdshusets historia från 1600-talets slut fram till den stora brand som satte stopp för den populära restaurangverksamheten. "Den 29 april nedbrann på eftermiddagen Blå porten, av ålder stockholmarnas älsklingsvärdshus, under senare år visserligen överglänst av Hasselbacken, men alltid talrikt besökt, ofta alldeles översvämmat av gäster", skrev Edvard af Edholm, Carl XV:s livmedikus, 1869. 91 sidor.
Innehåll
Förord
Djurgården - kunglig jaktplats och folklig festplats
Värdshusvärdarnas regentlängd
Värdshusbyggnadernas växlingar
Namnkunnigt genom Bellmans slagsmålsskildring
En gustaviansk granne
Axel von Fersten på piquenique
Riksdagspräster på värdshusbesök
I den eftergustavianska dryckesvisans värld
Färeningsfester och privata kotterier
Menuer vid Första maj-middagar 1826
Resehandböckernas vittnesbörd
Värdshusmiljön i Almqvists stockholmsskildringar
Gardesmusik och studentsång
August Blanche och Blå Porten
En kypares vittnesbörd
Under Axel Leonard Klingbergs epok
I Sehlstedts poesi
Brandkatastrofen 1869
Blå Portens abborrar
Namnet Blå Porten återuppväckes 1916
Värdshusets efterträdare vid Lejonslätten
Litteratur
