Farsgubben sitter vid det låga fönstret med socialisttidningen uppslagen. Han bligar över kanten. ”Indragen i en maskinrem… en arbetare krossades och dog” läser han högt till hälsning. En frän spritdoft slår emot henne. Han har tagit ur literbuteljen men är inte full, så är det allt som oftast. Utan att svara börjar hon dona med stekpannan på järnspisen, fyr har far gjort upp allaredan, väntat hennes ankomst. Medan potatisen puttrar skär hon varsin skiva av sidfläsket. Det kan de unna sig till söndagsmat. Med två arbetslöner i huset reder de sig bättre än de flesta av grannarna och slipper ha stugan full av inneboende. Det är hennes fasa att behöva tränga ihop sig med främmande människor, men så lever fattigt folk. Många begär inte mer än en halmmadrass på ett skurgolv, bara de har arbete.

Det är 1880-tal i Stockholm. Många människor lever hårda liv i fattigdom. Men Signe har lyckats få ett jobb som bokbinderska och är mycket stolt över det. Hon vill inte bli utnyttjad av män eller hamna i prostitution som flera av väninnorna. När Fia föder ett barn har hon inget annat val än att lämna bort det till en änglamakerska, en kvinna som mot betalning låtsades ta hand om barn men som istället vanvårdade dem till döds. Boken berättar levande om en tid då ojämliket och orättvisor var vardag. 297 sidor.

Stockholmskärlek är en fristående fortsättning på Apelsinflickan.