I början av 1830-talet inköptes en tomt på norra sidan av Brunkebergstorg av herrarna J.A. Palm, H.J. Oldenburg och J.P. Theorell. På tomten ämnade trion att uppföra ett hotell. För att genomföra bygget behövde man kapital, något som man hoppades få in via försäljning av aktier i byggprojektet.
I prospektet intill berättar Palm och hans kompanjoner mer om sitt tilltänkta hotell. Prospektet inleds med en text som klagar över bristen på hotell i 1830-talets Stockholm:
"Länge har det varit erkändt såsom en obeqvämlighet för Sveriges hufvudstad, att den saknar, hvad som knappast brister i någon småstad i Riket, nemligen ett ordentligt herberge eller hôtel för resande. Främlingen kan nu, häldst om han nattetid kommer hit, nödgas att resa omkring staden och malmarna i flera timmar, innan det lyckas honom att få tak öfver hufvudet; och då detta ändtligen inträffat, får han dock i alla fall nöja sig med hvad, i ordets egentliga bemärkelse, huset förmår; han har ingen utsigt, åtminstone intet anspråk, att erhålla ens en skugga af de beqvämligheter, dem en resande commenderar i hvarje annan betydligare stad i den civiliserade verlden. Exempel anföras till och med med, att resande måst tillbringa natten på gatan i sin vagn - och det i ett Europeiskt Rikes hufvudstad!”
Prospektet innehåller även förslag till bolagsregler, ekonomiska kalkyler samt en ritning av det påtänkta hotellet signerad av den berömda arkitekten Per Axel Nyström.
Ett hotell vid Brunkebergstorg uppfördes verkligen mellan åren 1837-48. Bakom det hotellet stod politikern Johan Nordenfalk och byggmästaren Jonas Jonsson. Ansvarig arkitekt var fortfarande Per Axel Nyström.
Brunkebergs hotell räknades som ett av de lyxigaste i Stockholm under det sena 1800-talet. Vid början av 1900-talet hyrde Handelshögskolan i Stockholm in sig i hotellets lokaler, och under 1920-talet togs hela byggnaden över av Kungliga Telegrafstyrelsen.
1969 revs hotellets gamla byggnad, då känd som Telegrafstyrelsens hus, under Norrmalmsregleringen.
