Text

Gränsstenen Vita sten

(texten kommer från en skylt som finns uppsatt vid fornlämningen)

Den stora sten som ni har framför er kallas för Vita sten. Den har enligt traditionen fungerat som ett gränsmärke och har tillsammans med moränhöjden på andra sidan vägen utgjort en naturlig gräns mellan gårdarna Enskede och Hammarbys ägor. Den stora stenen, som troligen är ett flyttblock från istiden, blev med sitt strategiska läge vid moränhöjdens sydöstliga ände också en gränsmarkering där de två gårdarna mötte Skarpnäcks gårds ägor.

Gränsstenen Vita sten
Gränsstenen Vita sten och skylten. Fotograf  Klara Johansson.

Det har alltid varit viktigt att markera sina ägogränser. Föreskrifter för hur gränser mellan socknar och byar skulle markeras finns i Magnus Erikssons landslag från 1350-talet. Naturliga formationer som stora stenar, berg eller vattendrag fick ofta utgöra gränslinjer. På många platser kan vi fortfarande se spår av dessa gränselement i kulturlandskapet runt omkring oss. Vissa är tydligare än andra. Ibland avslöjar namnen deras tidigare funktion, till exempel kallas moränhöjden här för Gränsberget.

Hur länge Vita sten haft funktion som gränssten är oklart, men på en karta över Stora och Lilla Enskede ägor från 1729 är stenen utmärkt som Stora Stenen i Kiärr Laggen. Vid en uppmätning av ägorna till Hammarby gård 1792-1793 anges de olika gränspunkterna i texten till kartan. En av dem är "Hwita sten" och där står att: "här sluta Hammarby och Enskede ägor at gränsa mot hwarannan och Skarpnecks sätesgårds ägor widtaga".

Långt in på 1900-talet var stenblocket vitmålat, men under årens lopp har färgen försvunnit och området vuxit igen. Under 2012 gjordes en upprustning med tvättning och målning av stenen på initiativ av Skarpnäcks Trädgårdsstadsförening. Nu lyser stenen återigen vit och lever upp till sitt gamla namn.

Gränsstenen är klassad som fast fornlämning och har i fornlämningsregistret nr 230 i Brännkyrka. Den är skyddad enligt kulturminneslagens 2 kapitel.

Stockholms stadsmuseums skyltning
Stadsmuseet skyltar i första hand fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla parker och grönområden. Undantagvis skyltas också vissa torp och äldre gårdar.