Dueller var inte något helt ovanligt i 1600-talets Stockholm. Två exempel: 1642 blev den berömde arkitekten Simon de la Vallée nedstucken i en duell på Stortorget och 1674 blev poeten Lasse Lucidor dräpt i en duell på krogen Fimmelstång.
Dokumentet intill visar på det särskilda duellplakat den svenska regeringen lät utfärda 1662. I plakatet förbjuder regeringen explicit allt duellerande i ”wårt rike och der under forterande provinser”. Bland motiveringarna till förbudet nämner regeringen att ett ohejdat duellerande kan leda till att Guds straff drabbar Sverige då nämnda potentat ”all sådan blodutgjutelse hatar”. En annan motivering som torgförs i plakatet är att riket igenom duellerandet kan mista ”duglige personer” via ”ootiga avgång”.
Straffen som stipuleras för de som bryter mot det påkallade duellförbudet är hårda. En första gångs duellant hotas med dryga pengaböter, medan en person som bevisligen varit inblandad i flera dueller hotas med utvisning. En person som stupat som ett resultat av en duell, slår plakatet vidare fast, kommer inte att få ”niuta några Christelige och uthi Wårt kiära Fädernes Land öflige och loffligebegraffnings ceremonier, uthan läggias i Jorden såsom en Misdådare och Illgierningsman".
Att plakatet, som är undertecknat av det dåtida Sveriges absoluta toppar som änkedrottningen Hedvig Eleonora och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie, inte kom att få önskad effekt bevisas dock av att regeringen redan 1682 fann sig nödgat att utfärda ett nytt duellplakat.
Den sista dokumenterade duellen i Sverige med dödlig utgång ägde rum så sent som 1816.
