1899 hade företaget Steen & C:o förvärvat rättigheterna att lansera så kallade serveringslyktor, eller ”refreshment lamps” i Skandinavien. I syfte att få sätta upp sådana på gator och torg i Stockholm skickades en ansökan till stadsfullmäktige. Så här beskriver företaget serveringslyktornas funktion:

”att från en gaslykta af ifrågavarande slag, satt i förbindelse med en automatisk inrättning, servering kan ske såväl af varma dryckesvaror, såsom vatten, kaffe, kakao och buljong, som ock af en del fasta varor”

Det faktum att ingen alkohol såldes i apparaterna tyckte Steen & C:o var skäl nog att ansöka om rabatt på stadens gas och vatten:

”/…/sökanden föreställer sig staden skola i nykterhetens intresse vara beredd att till hälften af det vanliga priset lemna gas och vatten för lyktorna.”

När stadsfullmäktige tog upp saken den 7 maj kom debatten mest att handla om detta överhuvudtaget var en fråga för fullmäktige att besluta i. Drätselnämnden borde kunna fatta sådana här beslut enligt många talare. Vilket beslut som fattades kan du läsa här.