Ett kapitel om hur man såg på fattiga i Stockholm under stormaktstiden (1600-talet). De ”rätta fattiga” var de fattiga som hörde till staden – gamla, sjuka, blinda och andra som inte kunde klara sig på egen hand. Dessa kunde få lite hjälp från rika människor och från kyrkan. De ”orätta fattiga” var sådana som flyttat till Stockholm, förmodligen i hopp om att få det bättre ställt, men som ändå slutat som tiggare och uteliggare. Tanken var att socknen de kom ifrån skulle ta hand om dem och Stockholms myndigheter hade ingen skyldighet att hjälpa dem. Kapitlet tar också upp hur domstolarna kunde ta hänsyn till brottslingars fattigdom. 3 sidor.
Utdrag ur Ericsson, Niklas, Stockholm : historien om den stolta staden. - 2002. - S. 61-63
Ange titel, författare, utgivningsår och bokförlag om du vill göra en källhänvisning till boken. Om du vill använda Stockholmskällans beskrivning av ett litteraturtips som källa ska du skriva ut länken i webbläsarens adressfält och datumet du var inne på sidan. Exempel: Hämtad från Stockholmskällan. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/31292 Hämtad 2023-06-12
Författare
Ericsson, Niklas (f. 1974)
Utgivningsår
2002
Utgiven av
B. Wahlströms bokförlag
ISBN-nummer
Stockholms stadsbibliotek
ISBN 91-32-32669-6
Via länkarna på sidan ser du på vilka bibliotek och skolbibliotek boken finns att låna. Har du frågor eller synpunkter angående litteraturtipset ska du kontakta Stockholms stadsbibliotek.
Du som vill använda text, omslagsbild eller annan information från de verk Stockholmskällan tipsar om behöver kontakta respektive förlag. Undantag: Publicerad text blir upphovsrättsligt fri 70 år efter författarens död.
