Fram till 1866 hade Sverige en så kallad ståndsriksdag. De fyra stånden adel, präster, borgare och bönder var representerade i riksdagen. Det betydde att stora delar av befolkningen var utan representation och systemet upplevdes som allt mer gammalmodigt.

I den här skrivelsen från 1848 uppmanar kung Oskar I riksdagsledamöterna att avskaffa ståndsriksdagen och införa en ny representationsordning. Kungen lade fram ett förslag till till en modernisering av riksdagen där ståndsriksdagen skulle ersättas av två kamrar med 120 ledamöter i första kammaren och 150 i den andra. Andra kammarens ledamöter skulle väljas direkt eller genom elektorer vart tredje år, och första kammarens ledamöter skulle väljas till nioåriga mandatperioder.

Oskar I:s förslag fick inte stöd i riksdagen och kungen gav upp försöken att reformera folkrepresentationen. Det dröjde till 1866 innan den så kallade tvåkammarriksdagen inrättades. Den andra kammarens riksdagsledamöter valdes direkt vid riksdagsval. Första kammarens representanter utsågs genom en mer komplicerad valprocedur där kommunernas, städernas och landstingens fullmäktige valde ledamöterna. Sedan 1971 består riksdagen bara av en kammare.

Under 1800-talet höll riksdagen höll till i det gamla riksdagshuset på Riddarholmen. En rolig detalj är att huset fick en extra våning efter 1866 för att alla skulle få plats i de två kamrarna.