En kort bakgrund. Under 1800-talet flödade brännvinet i Stockholm. En mängd ”brännvinskrogar” serverade mer sprit än mat och fungerade oftare som värmestuga än restaurang. Superiet förde med sig sociala problem.

Stadsfullmäktige klurade, hur skulle man få kontroll över spriten? 1876 träffades ett avtal om att lösa in 133 utskänkningsrättigheter. Samtidigt grundades Stockholms utskänkningsbolag. De mest blötlagda krogarna köptes upp och omvandlades till enkla matställen, varav hälften serverade brännvin.

Men att bara sälja mat blev olönsamt. 1916 bildades Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag, SARA. På SARA-bolagets krogar var alkoholen ransonerad. Svenskarna skulle lära sig att äta på restaurang utan att skölja ned maten med mängder av alkohol.

SARA-restaurangerna hade tre klasser; förstaklass med mat och dryck av hög kvalitet, andraklass med vällagad husmanskost och tredje klass med smörgåsar och enkla rätter.

Hos Dambergs fanns alla klasserna, avskilda från varandra. I huset fanns förutom matsalarna även tjänsterum för personalen.

3:e klassmatsalen i bottenvåningen var en stor hall med dekormålade pelare och valvbågar. Från början var väggarna klädda med grönt och vitt kakel, senare med mörkfernissad halvfransk ekpanel.