”I Amerika gjorde dom mig först till helgon och sen till motsatsen.”
Ingrid Bergman vande sig tidigt vid kameror. På Strandvägen, hundra meter från Dramaten, levde hon med sin bohemiske far, fotografen och konstnären Julius Bergman, tills hon vid tretton års ålder blev föräldralös. I anslutning till lägenheten låg faderns fotoateljé. Den korta men svårframkomliga vägen till nationalscenen öppnade sig 1933 när hon antogs vid Dramatens elevskola. Två år senare hoppade hon av utbildningen och satsade på en filmkarriär. Det gav utdelning. Bergman gjorde i rask takt nio svenska filmer innan hon flyttade till Hollywood och etablerade sig som en av drömfabrikens absoluta megastjärnor. 1949, på höjden av sin karriär, brakade hon med ett pladask ned från helyllepiedestalen, när hon lämnade man och barn för den italienske regissören Roberto Rosselini. I svensk press talades om en nationell skandal och Bergman blev utskälld i själva den amerikanska senaten. Först efter sju år togs hon till nåder i USA och gjorde en bejublad comeback. Tre Oscar!
Porträttet var med i Stadsmuseets utställning I huvudrollen: Stockholm 2009 tillsammans med denna text.
