Några migranters öden
De som sökte svenskt medborgarskap i början av 1900-talet var tvungna att visa att de kunde försörja sig själva och inte "ligga samhället till last". Det var också viktigt att migranterna kunde intyga att de var ordentliga och skötsamma och inte tidigare straffade.
Polisen samlade in information om personerna för att avgöra om de uppfyllde kraven. Ofta tog polisen hjälp av vad de ansåg vara "trovärdiga personer" i den sökandes närhet. Det kunde till exempel vara grannar, arbetskamrater eller andra som kände eller kände till den sökande. Det var sedan regeringen som bestämde vem som skulle få medborgarskap. Beslutet grundades delvis på polisens utlåtande, så på så vis hade polisen stort inflytande över vem som skulle få bli svensk i början av 1900-talet.
En av dem som ansökte om svenskt medborgarskap 1914 var den ryske frisören, barberaren Richard Friedrich Wichmann. I sin bedömning av honom skrev polisen bland annat att:
”Wichmann är en synnerligen skötsam och arbetsam man, som besitter påfallande skicklighet i sitt yrke och hvilken såsom enskild person för en tyst och stilla vandel.”
Wichman fanns inte heller med i polisens register över brottsmisstänkta eller straffade personer.
Här kan du följa några personer som kom till Sverige i början av förra seklet. En del av dem hade rest långt för att komma hit medan andra hade bott länge i Sverige för att sedan utvisas.