Den här texten, från 1942, är den sista av tre där Sven Aurén beskriver vad som kännetecknar Stockholms innerstads olika stadsdelar. I de tidigare har Östermalm och Södermalm beskrivits, och här  handlar det alltså om resten av staden. Gamla stan tycks författaren inte riktigt uppfatta som en stadsdel, så han fokuserar på Norrmalm, Vasastaden och Kungsholmen.

När texten skrevs var Klarakvarteren på Norrmalm utpräglade tidningskvarter, där hela 13 dagliga tidningar gavs ut. Författaren beskriver journalistyrket och på vilket sätt tidningsredationslivet speglar och speglas i staden runtomkring. Här fanns också många fattiga, och fler fattiga fanns i norra Vasastaden, ett område som beskrivs som de tristaste gatorna i Stockholm. Kungsholmen sägs däremot vara ett mirakel av utveckling och framåtanda, med "exklusiva Norr Mälarstrand", Stadshuset, Rådhuset, Polishuset, sju sjukhus och Fridhemsplan, "det fattiga proletärtorget" som plötsligt blivit ett modernt och betydelsefullt trafikcentrum genom närheten till Västerbron som förband Kungsholmen med många då nybyggda stadsdelar.

Författaren filosoferar vidare kring de villastäder som byggts runtomkring innerstaden och huruvida de ska räknas till staden eller inte. Han har nämligen träffat Brommabor som rentav varit "direkt anti-stockholmska i sin inställning till det centrala Stockholm". 12 sidor.

Vilka Stockholms 13 dagliga tidningar var? Jo:
Aftontidningen
Aftonbladet
Arbetaren
Dagens Nyheter
Dagsposten
Folkets Dagblad
Nya Dagligt Allehanda
Ny Dag
Post- och Inrikes Tidningar
Stockholms-Tidningen
Svenska Dagbladet
Svenska Morgonbladet
Social-Demokraten

Utdrag ur Aurén, Sven, Livet i Stockholm : människor i närbild. - 1942. - S. 87-98