En text från 1942 som är trevlig läsning för en Södernostalgiker. Författaren slår redan i början fast att Södermalm ofta ses som den fattiga motpolen till det förmögna Östermalm, men att det inte stämmer, utan att det på Södermalm finns representanter från alla samhällsgrupper. Däremot dominerar arbetarna. Författaren berättar vidare om det färgstarka Söder, det mustiga språket, grabbgängen som tas för kriminella ligor men som under det tuffa skalet oftast är vanliga, trevliga ungdomar, kontrasten mellan herrar i praktvillor vid Skinnarviksringen och de hemlösa på härbärget Söderhem - och slutligen invånarnas starka samhörighet och vi-känsla.

En lustig detalj är beskrivningen av en turistresa till Söder för stockholmare, anordnad hösten 1941. I en abonnerad spårvagn åkte stockholmare som aldrig eller inte på flera decennier passerat Slussen, en samling människor som "föreställde sig stadsdelen som i huvudsak en anhopning av gamla träkåkar med en bisarr ehuru vänligt sinnad befolkning". 10 sidor.

Utdrag ur Aurén, Sven, Livet i Stockholm : människor i närbild. - 1942. - S. 78-87