I denna skrift utvecklar författaren sina tankar om hur fattigvården skulle kunna spara pengar och effektiviseras. Han anser att inget bör skänkas bort gratis till de nödlidande. Alla som på minsta lilla sätt är arbetsföra ska sättas i arbete. Fattighusen i centrum ska säljas och de som bor där ska flyttas till utkanten av staden där det är billigare.

Antalet fattiga som på något sätt behövde hjälp från staden hade ökat explosionsartat under 1700-talet och början av 1800-talet. Anledningen var att många sökte sig från landsbygden i hopp om att hitta sin försörjning i staden. Det som främst sög upp arbetskraft var fabrikerna. Textilmanufakturerna var en bransch som behövde mycket folk. Fabriksarbetare blev därmed en ny yrkesgrupp i 1700- och 1800-talets städer. Men arbetet var hårt och olyckor hände och därför var det många ur denna grupp som blev hjälpberoende.
28 sidor.