Ett kapitel om hälsa och ohälsa i Stockholm på 1600-talet. Hygienen var dålig – man hade problem med vattenförsörjning, sopor på gatan, latrin vid strandkanten och akut trångboddhet. Problemen ledde till sjukdomar och läkekonsten var dåligt utvecklad. Hovet hade alltid några läkare anställda, och så småningom blev en av dessa, drottning Kristinas hovläkare Andreas Sparman, också stadsläkare, tillgänglig för de stockholmare som kunde betala för sig.

Annars fanns det andra att gå till för den som var sjuk eller skadad. Barberarna, till exempel, som tog hand om bland annat armbrott, sår, åderlåtning och tandutdragning. Inre medicin fick de absolut inte ägna sig åt, enligt läkarna i Collegium medicum (en tidig medicinalstyrelse), men det gjorde de förstås ändå.

Läs också om barnmorskor, apotekare och den fasansfulla pesten. 5 sidor.

Utdrag ur Staden på vattnet. D. 1, 1252-1850. - 2002. - S. 167-171