Det är midsommarafton 1939, och klockan är halv ett på natten. En liten skara människor har samlats på Observatoriekullen i Stockholm för att bevittna avtäckningen av Sigrid Fridmans nya bidrag till offentligheten. Vissa tror att den nattliga invigningen är vald för att inte skapa för stor uppståndelse.

Det har varit en lång och kämpig väg till Observatoriekullen, elva år av debatt om var skulpturen ska stå och om inte Fridman tjatat eller lurat sig till köpet av Stockholms stad. Men nu täcks den äntligen av. Den föreställer en kentaur, en varelse som är hälften häst och hälften människa. Konstkritikern Gustaf Nässtöm menar att han "behövde ett sjätte sinne för att upptäcka skönheten i detta monstrum" och att "det fattas en verklig man i behandlingen av kentauren".

Skulptören Sigrid Fridman är en riktig vattendelare. Å ena sidan prisad och älskad, å andra sidan kontroversiell och avskydd. En sak är säker – hon kommer att sätta ett enormt avtryck på den svenska konstscenen och på Stockholms offentliga rum.

Prisad och älskad – kontroversiell och avskydd 

1913 uppstår en diskussion om att resa en staty av och för Fredrika Bremer, initierad av flertal kvinnosaksorganisationer. Sigrid Fridman skickar in sitt förslag till statykommittén – och blir år 1924 vald att skapa verket. Skulpturen väcker mycket spridda åsikter och det uppstår en utdragen debatt om vad konst är och hur den ska visas.

Debatten om Bremerstatyn blir en strid mellan en traditionell och progressiv syn på vad konst ska vara. Det här kommer vara en konflikt som genomsyrar tiden då Sigrid Fridman är verksam. Och kritiken av hennes konst kommer återigen att blossa upp till följd av hennes verk Kentauren.

Fridman påbörjar arbetet med Kentauren 1928. Den får positivt bifall från konstkritiker och det leder till att stadsfullmäktige vill köpa in statyn. Men även denna gång uppstår ilsken kritik, personliga ifrågasättanden och långa debatter om vad konst i det offentliga rummet bör vara och vad som egentligen lämpar sig för en kvinnlig konstnär att skapa och visa.

Alltid till Fridmans försvar

En av de som tar allra mest plats i debatten – och alltid till Sigrid Fridmans försvar – är Klara Johanson, tänkare, författare, journalist och litteraturkritiker. Johanson och Fridman möts 1923. De inleder en relation och Sigrid Fridman skapar en porträttbyst av Klara Johanson, som i dag finns att beskåda på Nationalmuseum i Stockholm.

Johanson kommer ha en väldigt betydande roll inför Fridmans inträde i den offentliga arenan. I debatter och artiklar försvarar Klara Johanson ofta Sigrid Fridmans verk inför dom många konservativa kritikerna.

Om Kvinnans Plats

I Kvinnohistoriskas poddserie Kvinnans Plats hör du berättelser från förr där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser.

Om avsnittet

I avsnittet hör du Marcel Pacheco intervjua museiintendenterna Linda Hinners, Nationalmuseum och Carina Rech, Prins Eugens Waldemarsudde. Den här berättelsen är framtagen i samarbete med Nationalmuseum, som en del av ett större samarbete under 2022 kring poddar, program och aktiviteter för att uppmärksamma kvinnliga konstnärskap.

Kvinnohistoriska

Kvinnohistoriska är ett innovativt museum som verkar i de offentliga och digitala rummen – utan egen permanent byggnad. De tillgängliggör forskning om kvinnors villkor i historiska skeenden, och arbetar för att kvinnors historia och historier undersöks, förvärvas, bevaras, förmedlas och synliggörs publikt.