I den här skriften från 1885 får vi möta Stockholms alla kvinnor! Texten är antagligen tänkt att vara humoristisk, men det är ändå en hel del allvar som skymtar fram. Det blir en spännande resa till en tid då kvinnor ännu var långt ifrån jämställdhet och kampen för kvinnors rättigheter nyligen börjat. De olika ”kvinnotyperna” som beskrivs är objektifierade och stereotypa, men säger så mycket om det sena 1800-talets samhälle. Så här beskrivs till exempel ”Värdshusflickan”:
Den stockholmska värdshusflickan skiljer sig väsentligen från ”jungfrun”. Ej blott hvad snyggheten beträffar och toiletten, hvilken är beräknad att ”tjusa karlarne” för hvarje dag, icke endast om söndagarne. Man kan till och med säga att inga äro mer slafvinnor under modet än just värdshusflickorna och att de i drägtens ”presentabla skick” öfverglänsa ett annat feminint utställningsföremål, bodmamsellen. Modedockan är vida oftare att söka i schweizeriet än i boudoiren och i svaghet för extravagant klädsel likna de den parisiska demi-monden, på hvars högsta trappsteg de stå – naturligtvis med bortseende från den ofvannämndas moraliska kännetecken.
Värdshusflickans anspråk på kärleken är vida högre än jungfruns, som svänger damviskan eller kökskastrullen; hon ryggar icke tillbaka för något smicker, van som hon är att lefva i en ständig, både andlig och lekamlig sötsaksatmosfer, och de kavaljerer, med hvilka hon för det lilla eller det stora kurtiskriget, äro sprättiga löjtnanter, stiliga häradshöfdingar och unga affärsmän med parisiska löskragar och välförsedda plånböcker.
Innehåll
Stockholmskan i allmänhet
”Jungfrun”
”Värdshusflickan”
”Bodmamsellen”
Den fallna qvinnan
”Frun i ståndet”
”Pigfrun”
”Välgörande fruar”
”Läserskan”
”Bildade damer”
”De förnäma”
”Pensionsflickan”
”Teater-qvinnan”
