Fotografiet föreställer Emma Lundberg som var pionjär inom den svenska trädgårdskonsten, känd för sin trädgård Bullerbacken på Lidingö, samt för sina trädgårdsböcker och akravell målningar. 

Emma Lundberg föddes 1869 och växte upp i Kristianstad. Efter en kortare konstutbildning hos Fredrik Krebs och Karl Aspelin i Lund, gifte hon sig med möbelhandlare Carl Lundberg och tillsammans fick de fyra barn. År 1904 flyttade familjen till Stockholm.

Emma Lundberg var självlärd som trädgårdsarkitekt. Hon hämtade inspiration från sin barndoms skånska trädgårdar och från den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdskonst. 

I sin trädgårdskonst förenar Emma Lundberg konstnärens form med trädgårdsmästarens hantverk. När hon anlade den egna trädgården på Lidingö gick hon grundligt till väga. 1910 köpte familjen en tomt på Lidingö och under tiden som familjens ville byggdes, planerade och anlade Emma trädgården. Hon lät gjuta grundmurar och bearbetade jorden omsorgsfullt. Tomtens sydsluttning mot Kyrkviken utnyttjades genom terrasseringar. Huset byggdes i den övre kanten, för att disponera tomten på bästa sätt. Emma ansåg att en trädgård både bör anpassas till förutsättningarna på platsen och till den omgivande naturen. Emma delade in trädgården i rum med olika funktioner. En rosengård anlades och ett pionland, där det fanns 88 olika sorters pioner. På drygt 2 000 kvadratmeter fanns 60 fruktträd. 

I Emmas bok Min trädgård: några akvareller med åtföljande text, beskriver Emma Lundberg arbetsuppgifterna i trädgården månad för månad. Titeln på hennes nästa bok, Trädgården: en länk mellan hemmet och naturen, speglar hennes uppfattning om vilken roll naturen har för trädgården. 

Emma Lundberg planterade och skötte det dagliga arbetet med trädgården tillsammans med sin familj. Barnen fick en fri uppfostran i Ellen Keys anda. Alla barnen hjälpte till i trädgården och blev intresserade av natur och konst. Sonen Erik Lundberg utbildade sig till konsthistoriker och arkitekt och blev professor i arkitekturhistoria. Mor och son genomförde trädgårdsrestaureringar tillsamman, bland annat vid Venngarns slott, Hallunda gård i Botkyrka, Bergengrenska gården i Simrishamn och Djurgårdsentrén på Skansen i Stockholm. De förmedlade sina idéer i en gemensam bok, Svensk trädgård: dess förutsättningar i tradition och natur som kom ut 1941. I boken lyfter de fram det som de såg som trädgårdskonstens viktigaste inspirationskällor i den svenska naturen: fruktträd, häckar och lövängar. 

När nästan alla fruktträd i den egna trädgården frös bort under vintrarna 1939–1940, gjorde Emma  tillsammans med sonen Erik en radikal omläggning av trädgården. Trädgården blev öppnare och mer anpassad till familjens förändrade behov. Emma var inte främmande för de nya idéer inom trädgårdskonsten som uppkommit med funktionalismen. 

Emma avled 1953. Efter hennes död föll hennes trädgårdsidéer och konst i glömska. År 1997 öppnades en utställning som visades hennes konst på Millesgården. En trädgård i hennes anda, Emma Lundberg-trädgården, ritad av trädgårdsarkitekten Barbara Johnson, anlades senare på Millesgården.