Brandgrav, anläggning nummer 16, fornlämning RAÄ 143 i Spånga socken

Fornlämningen inventerades: 1927, 1951
Utgrävningsår: 1971
Typ av anläggning: Brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:30

Ur: Gravfält 143, Spånga, Hansta. Arkeologisk rapport. SSM 1971.

Anläggningen syntes före undersökning som en rektangulär, 11 x 13 meter stor och 0,5 meter hög, övertorvad förhöjning med 0,4-1 meter stora stenar synliga i ytan. I den östliga delen av anläggningen syntes ett ca 1,5 meter stort stenblock.

Stensättning, kvadratisk, 9,5 meter stor och 1 hög med tydligt lagd kantkedja bestående av 0,5-1 meter stora stenar. Anläggningen var uppbyggd av 0,1-0,7 meter stora stenar lagda i 3-4 skikt med fyllning av mylla. Botten utgjordes av pinnmo och berg.
I större delen av anläggningen framkom ett 7 x 9 meter stort sotlager i vilkets SO del påträffades en 0,5 meter stor och 0,17 meter djup benkoncentration innehållande en kniv, keramik, bränd lera, harts och brända ben. I den N delen ytterligare en 0,5 meter stor och 0,14 meter djup koncentration av keramik och brända ben samt i den NV delen en 1 x 1,5 meter stor och 0,05 meter djup sotfläck med kol.
I den SV delen av anläggningen, i mörk mylla, påträffades en 0,4 meter stor och 0,14 meter djup koncentration av keramik, obränd lera, brända och obrända ben samt kol.
I fyllningen i den SV delen förekom keramik och kol, i den SO delen keramik, kol, en knacksten, bränd lera och brända ben.
Vid rensning av anläggningen framkom spridda fynd av keramik.