Fornlämningen inventerades: 1927, 1951
Utgrävningsår: 1971
Typ av anläggning: Skelettgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:22

Ur: Gravfält 143, Spånga, Hansta. Arkeologisk rapport. SSM 1971.

Anläggningen syntes före undersökningen som en rund, 5 meter stor och 0,3 meter hög, övertorvad förhöjning med ett fåtal 0,2 -0,5 meter stora stenar synliga i ytan.

Stensättning, rund, ca 4 meter i diameter och 0,8 meter hög med tydlig kantkedja bestående av 0,2-0,3 meter stora stenar. Anläggningen var uppbyggd av 0,1-0,6 meter stora stenar lagda i 2-3 skikt med mylla mellan stenarna. Anläggningen var belägen på pinnmo och berg i de södra delarna.
I anläggningens södra del påträffades en 0,5 x 1,5 meter stor och 0,3 meter djup skelettnedgrävning, orienterad i O-V riktning som innehöll en sölja, en ring, en järnspik och delar av skelettet vilket låg med huvudet i V.
I den SO delen av anläggningen påträffades ett 1 x 1,5 meter stort och 0,26 meter djupt sotlager, innehållande keramik, bränd lera, brända ben och kol. Ytterligare en ca 0,4 meter stor och 0,21 meter djup sotfläck påträffades i anläggningens centrum. Spritt i hela anläggningen fanns keramik. Omedelbart N om anläggningen påträffades ett järnfragment samt 2 m O därom en pärla.