Den här bilden visar en svensk missionär i arbete i Östturkestan (idag Xinjiang i Kina), någon gång i början av 1900-talet. Svenska Missionsförbundets mål var förstås att omvända lokalbefolkningen i området, muslimska uigurer, till kristendom. Men eftersom det visade sig svårt, byggde förbundet också upp annan verksamhet. De ordnade bl a med skola och tryckeri, och översatte och tryckte bibeln och andra texter på uiguriska. Som man kan se på fotografiet arbetade missionärerna också med sjukvård. Den vitklädda sköterskan håller just på att lägga förband på en man, som ser ut att vara illa skadad.
Kvinnan på bilden är förmodligen Lovisa Engvall (1865-1935) från Värmland. Hon kom från en religiöst präglad familj och hade flera släktingar som var missionärer i bl a Kongo och USA. Hon själv studerade i Stockholm på 1890-talet. Först gick hon ett år på Elsa Borgs skola, Bibelkvinnohemmet vid Vita bergen, och sedan två år på Missionsförbundets skola, på Högbergsgatan 27. I maj år 1900 reste Lovisa Engvall ut till Östturkestan, via Ryssland. Det var en lång resa med båt och tåg, som avslutades med ett par-tre veckor till fots med karavan genom bergspass och dalar. Efter sex år reste hon samma väg tillbaka, för att utbilda sig till sjuksköterska och barnmorska i London.
År 1908 var Lovisa Engvall tillbaka i Östturkestan igen, och började arbeta på den då nya missionsstationen i Yengisar (Yingjisha). Hon förälskade sig i sin uiguriska tjänare, Tokht Akhund, som var muslim. På våren 1913 reste hon ut ur Kina för att återförenas med Tokht Akhund. De gifte sig i Osh i ryska Turkestan (dagens Kirgizistan). Ett par år senare flyttade de till staden Kucha, 50 mil nordost om Kashgar, där de bodde tillsammans med Tokhts äldste son Mehmet.
Hösten 1935 var Lovisa Engvall på väg hem till Sverige, men hon kom aldrig fram. Hon avled på tåget genom Ryssland den 15 oktober, och kom att begravas i Moskva.
