De dagar, då rösträttsförslagen skulle behandlas i riksdagen, hade de organiserade arbetarna beslutat en så allmän strejk, som det på något vis kunde vara möjligt att åstadkomma. Men den skulle utföras så, att varken människor eller djur finge skadas. Vattenledningen blev inte avstängd. Detta lär ha berott på de socialdemokratiska kvinnornas opposition. Gasen fick användas till belysning av gator, butiker och stora samlingsplatser, men inte i hemmen. Inga kommunikationsmedel fingo fungera i staden, inga tidningar utkomma o.s.v. Endast skrivna anslag i fönsterna meddelade det viktigaste från riksdagen.
I Folkets Hus myllrade det av människor från morgon till kväll långt ut på natten. Den stora gården med glastak var beständigt full av folk. I var vrå av det väldiga huset såg man ivrigt samtalande. I allas ansikten läste man samma glödande entusiasm, samma målmedvetna offervillighet.
Året är 1902 och den som berättar är Ann Margret Holmgren som var en av de ledande inom rösträttsrörelsen. Kampen för allmän och lika rösträtt är igång, men det skulle dröja nästan två decennier innan den kvinnliga rösträtten infördes.
Kapitlet Till Stockholm. Rösträttsarbetet börjar, är hämtat från hennes självbiografi. Det är en spännande skildring av rösträttskampen inifrån. 43 sidor.
Utdrag ur Holmgren, Ann Margret, Minnen och tidsbilder. Del 2. – 1926. – S. 77-119
