Fornlämningen inventerades: 1927, 1951
Utgrävningsår: 1971
Typ av anläggning: Brandgrav
Datering: Förhistorisk tid
Antal fynd:9
Ur: Gravfält 143, Spånga, Hansta. Arkeologisk rapport. SSM 1971.
Anläggningen syntes före undersökning som en rektangulär, 4 x 5 meter stor och 0,5 meter hög, övertorvad förhöjning med 0,5-1 meter stora kantstenar synliga i ytan.
Stensättning, kvadratisk, 6,5 x 6,5 meter stor och 0,75 meter djup, med tydlig kantkedja bestående av 0,4-1 meter stora stenar. Anläggningen var uppbyggd av 0,1-0,6 meter stora stenar, med ett 1,5 meter stort stentomt område i centrum. Stenarna var lagda i 2 skikt med en småstenspackning i det övre lagret och ca 0,4 meter stora stenar i det undre. Fyllningen mellan stenarna bestod av mylla. Botten utgjordes av pinnmo.
I större delen av anläggningen påträffades ett 5 x 6 meter stort och ca 0,25 meter tjockt brandlager som innehöll järnfragment, keramik, bränd lera, harts, brända ben, kol och ett kritpipsfragment.