Hur gick det till på Stockholms Stads Bokauktionskammare, där bland annat August Strindberg sålde sina böcker? Det berättar Erik Asklund om i det här kapitlet. Vi får möta alla de människor som medverkar på auktionerna, inte minst de lite galna bibliofilerna som inte ger sig i första taget. Han beskriver också lokalerna på Hamngatan 36 som revs i samband med Norrmalmsregleringen. Byggnaden låg precis vid nuvarande Sergels torg och det blir en vemodig ögonblicksbild av stämningen vid rivningarna i Klara:
Auktionerna har sina säsonger vår och höst. Att efter sommarens slut infinna sig den första visningsdagen i de påvra lokalerna vid Hamngatan skänkte alltid en viss förväntan. Boksäsongen hade börjat, inte bara vad de nyutkomna böckerna anbelangar, utan också dessa gamla klassiker och rariteter hade börjat sitt omlopp mellan samlare och antikvariat och nya samlare. Och fast det gamla huset strax före rivningen verkade nästan fallfärdigt, kände man ett slags vemod när flyttningen skedde. Utseendet var inte detsamma den sista tiden, uppgången i gamla 36:an var sig inte lik, ja, hela kvarteret hade förändrats. De dubbla gårdarna som förut omgärdades av bastanta Klarahus och där man genom de båda porthalvorna blickade in mot en dubblerad, trivsam gårdsinteriör, fick mot slutet en stor öppning i muren till nästa hus och var den allra sista tiden i hotande grannskap till de rykande ruinerna i kvarteret intill. Genom öppningen skymtade man den provisoriska träbron över kvarteret Gropen och öppna ruinhögar, fyllda av grus och tegelskärvor. Konstfackskolans hus såg ut som en kuliss och tycktes betänkligt luta mot sitt fall i den omedelbara närheten till avgrunden nedanför.
10 sidor.
Utdrag ur Asklund, Erik, Brokigt sällskap : med böcker och vänner. – 1958. – S. 33-42
