I det här kapitlet beskriver arkitekten Nils Sterner Stockholms ytterstad. Han tar upp arkitektur och miljö i olika förorter och för också resonemang kring stadsplanering och byggande. Bland annat är han kritisk till den då nya stadsdelen Vällingby:
Låt mig genast säga det, jag tycker stadsplanen för Vällingby är dålig. Den saknar hållning. Ett tidigare förslag, i varje fall för det centrala partiet, var i det avseendet bättre. I Vällingby om någonstans kan man efterlysa uterummen. Visserligen är centrum ett dylikt, om än lite söndertrasat, likaså de små lokala uterum, som bildas av de nyssnämnda gårdarna. Men genom den stora växlingen av hustyper är stadsbilden orolig, man får knappast grepp på en enda gata. Sedd utifrån saknar stadsdelen överskådlighet, de olika hustyperna konkurrerar ihjäl varandra. Småstugeområdena ser vilsekomna ut i höghusens närhet. Och att låta industriområdet tränga upp mot centrum är ett missgrepp. Entrén till stadsdelen från Bergslagsvägen förstörs härigenom och utsikten från Vällingby centrum över spårområdet är heller inte tilltalande. Genom vällingbyområdets öppna stadsplan och läge är stadsdelen också blåsig.
14 sidor.
Utdrag ur Anderson, Levande stad : en bok om Stockholm tillägnad Carl Albert Anderson den 19 juli 1959. – 1959. – S. 85-98
