I romansviten Min kamp skildrar Karl Ove Knausgård sitt liv som författare och människa. Den andra delen utspelar sig till stor del under tidigt 2000-tal i Stockholm, dit han flyttar från hemlandet Norge. Med ett omtumlande vackert språk och sinne för miljöer och detaljer tar han oss med ut i den svenska huvudstaden. 595 sidor.

Men vi gick ut i alla fall, ner till kajen vid Nybroplan, där ljusen glittrade i det svarta vattnet, och det bildades tjocka lager av snösörja framför bogen på Djurgårdsfärjan när den sakta stävade mot oss. Dramaten låg som en borg på andra sidan gatan. Det var ett av de hus i stan som jag tyckte bäst om. Inte för att det var vackert, för det var det inte, utan för att det vilade en säregen atmosfär över byggnaden och hela platsen runt om. Kanske var det så enkelt som att färgen på stenen var så ljus, nästan vit, och ytorna så stora att det lyste om hela huset, till och med under de mörkaste regnvädersdagarna. Med den ihållande vinden som kom in från sjön och de fladdrande flaggorna utanför ingången fanns det något öppet över rummet det stod i, och ingenting av den tyngande känsla som monumentala byggnader ofta utstrålade. Stod det inte där som ett litet berg vid sjön?