Göran har så ont i sitt ben och han kanske aldrig mer kan gå. Han ligger bara hemma i sitt rum i lägenheten på Karlbergsvägen och försöker få tiden att gå. Men så en kväll, mitt i skymningstimmen, knackar det på fönstret. Det är herr Liljonkvast som kommer och hälsar på! Han tillhör Skymningsfolket från Skymningslandet, eller Landet Som Icke Är. Herr Liljonkvast tar med Göran på en flygtur över hela staden, besöker olika platser och låter honom prova på att köra både spårvagn och buss.
”Mitt namn är Liljonkvast” sa han. ”Jag trippar omkring lite varstans på fönsterblecken här i stan föra att se, om det finns några barn som vill följa med till Skymningslandet. Kanske du vill?”
”Jag kan inte följa med nånstans” sa jag, ”för jag har så ont i mitt ben.”
Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen.
”Spelar ingen roll”, sa han. ”Spelar ingen roll i Skymningslandet.”
Och så klev vi rakt ut genom fönstret utan att öppna det. På fönsterblecket stannade vi och tittade oss omkring. Hela Stockholm låg i skymning, en alldeles len, blå skymning. Inga människor syntes på gatorna.
”Nu flyger vi”, sa herr Liljonkvast. Och det gjorde vi. Vi flög ända till Klara kyrktorn.
Boken är en poetisk Stockholmsskildring och illustreras med vackra bilder av Marit Törnqvist. Berättelsen är också publicerad i Nils Karlsson-Pyssling, Sagor och Sagor, hyss & äventyr. 43 sidor.
