”Vi gick in i glasbubblan. Golvet var mörkt och fönstren var inramade av vita metallstänger som bildade rutor som gjorde att glasbubblan påminde om själva Globen. Som en minicell med dna. En ung kille stängde dörren om oss. Nu var vi ensamma, och alltså snart på toppen av solen."
I nittiosex korta kapitel får vi lära känna nittonåriga Maj. En mycket rastlös tjej som inte riktigt vet vad hon vill. Maj får ett tillfälligt jobb på Kungsholmen hos Anders som öppnat eget. Maj trivs med det nya jobbet, hon får köpa in och skruva ihop möbler. Men hon känner sig också dragen till Anders, hennes bästa väns pappa!
Maj har haft en lång relation med Johan och de fortsätter att ha sex och ses även efter att dom gjort slut. En väldigt berusad Maj träffar som hastigast en kväll Love som börjar visa henne ett alltför påträngande intresse, nästan som en stalker.
Kim är Majs bästa vän sedan de var små och började spela tennis ihop. De delar killproblem och världsfunderingar, gärna på en bar på söder eller på en promenad vid Årstaviken.
Men hur säger man riktigt svåra saker till sin bästa vän? Och måste man det? 270 sidor