Det medeltida Stockholm var en smältdegel där vattnet förband människor, varor, kunskap och idéer. Birger Jarl insåg handelns växande betydelse och upprättade handelsavtal med Lübeck 1250/1251. Lybska köpmän lockades till staden med en rad privilegier, bland annat befrielse från tull och skatt.
Hansan var en sammanslutning av tyska köpmän som förenades genom sina handelsintressen. Eftertraktade varor som exotiska kryddor, dyrbara tyger, vin, glas och vapen köptes och fraktades på koggar till Stockholm.
De gästande köpmännen var för de mesta tyskar och de sålde sina medhavda varor och köpte sådant som var eftertraktat i Lübeck och i andra östersjöhamnar såsom järn, koppar, insaltad lax, pälsverk, smör och korn. I och med handeln kom Stockholm snabbt att bli Sveriges största stad.
Alla varor som fördes till Stockholm för vidare export kontrollerades och packades om. Innehållet i tunnorna kvalitetssäkrades genom en stämpel med stadens krona. Våghuset, där man vägde alla varor, låg vid Korntorget, nuvarande Järntorget. I detta kvarter bodde de mest välbärgade Stockholmarna. Sjövägen var den viktigaste transportleden och man beräknar att mer än 80% av varorna kom över vattnet.
Den medeltida Stockholmaren stötte, förutom tyska köpmän, även på bönder från både Mälardalen och skärgården, men också fiskefolk från Bottenviken och Ålänningar.
Kogghamn och Kornhamn var de största hamnarna, därtill kom Fiskestranden, tilläggsplats för skärgårdsbönder och Munkbron på Mälarsidan som var ankringsplats för mälarbönderna. Här trängdes sjö och fiskebodar byggda på längs- och tvärbyggda bryggor i vattnet.
Det bottniska handelstvånget innebar att all handel från Norrlands och Finlands kustbygder måste gå via Stockholm vilket gjorde att staden blev en viktig stapel- och omlastningsplats. Undantag fanns, t ex gavs dispens för Åbo.
Kartan är målad av Susanne Deist och finns i Medeltidsmuseets basutställning.
Fotograf: Ray Wahlsten Böckerman