Under medeltiden behandlades sjukdomar och åkommor på olika sätt. Ofta var behandlingen starkt påverkad av den gamla grekiska teorin om humoralpatologi. Inom denna trodde man att människan bestod av fyra vätskor, blodet, slemmet och den svarta och gula gallan, som alla behövde vara i balans för att människan skulle vara frisk.
Man kunde åter bli vid "sunda vätskor" genom kräkmedel, blodiglar, avföringsmedel eller återlåtning. Åderlåtning, att tappa ut en mindre mängd blod från kroppen, trodde man renade människan från sjukdom eftersom blodet ansågs sjukt eller smutsigt när en person var sjuk.
Pincetten var ett användbart litet verktyg som ofta var en del av den personliga utrustning som man kunde bära med sig i en väska eller skinnpung.
Åderlåtningsjärnet har använts för att slå hål på huden så att blodet kunde tränga fram.
Föremålen står utställda på Medeltidsmuseet.
