Skrivstilstext på gulnat papper
Text

August Strindbergs brev till Rudolf Wall

August Strindberg är en av våra mest kända författare. Men när han erbjöd sin ännu opublicerade roman Röda Rummet som följetong i Dagens Nyheter fick han nej av tidningens chefredaktör och grundare Rudolf Wall.

August Strindberg (1849 – 1912) var riksdagsreferent, konst- och teateranmälare samt tillfällig medarbetare i Dagens Nyheter från december 1873 till april 1874. Efter ett häftigt uppbrott från redaktionen 1873 då Strindberg sägs ha kastat den berömda stålpennan så att den genomborrade tre utländska tidningar och satte sig i bordsskivan lämnade han ursinnig tidningen.

Wall och Strindberg försonades igen och några år senare erbjöd Strindberg sin debutroman Röda Rummet som följetong i Dagens Nyheter. I ett brev till Rudolf Wall från 1879 beskrev Strindberg manuskriptet som ”ett panorama af ett samhälle som jag icke älskar och som aldrig älskat mig”.

August Strindberg fick dock nej tack av Wall. Däremot gjorde Röda Rummet genast succé när den trycktes samma år. Den blev epokgörande både som prosa och som en röst för ett nytt och modernt Sverige.

Här är en transkribering av brevet:

Stockholm d. 29de Mars 1879.

H.Herr Redaktör Wall!
Härmed öfverlämnar jag till påseende det arbete, jag under den nådatid af skenbart lugn som går ut den 3dje april, vid så gott lynne anständigheterna medgifvit, kunnat utföra, Jag har med detsamma åsyftat dels att visa ett panorama af ett samhälle som jag icke älskar och som aldrig älskat mig, dels att få betala min skuld till Herr Wall, som jag så gerna skulle vilja och behöfva stå på rediga fötter med, sant, om möjligt få någon liten behållning.
  Om arbetet hvaraf blott första af de tre tillämnade afdelningarna är färdig, vill jag blott nämna, att det icke är ondsint, att det icke tecknar lefvande personer igenkänliga, att det står på de trampedes sida, att det söker visa samhällets oförrätter mot litteratörer och i några berättigade fall dennes hämnd på samhället. Genom korrigering blir sanningen icke så bitter och hvad som skenbart kan stöta Era åsigter, till exempel en teckning af en bonde, skall längre fram korrigeras, då jag låter hjelten komma till insigt om att det icke är så farligt med samhället som han trodde. Någon strängare komposition har jag icke tänkt utan låter samhället passera revue för läsaren genom att framställa hvad hjelten i egenskap af tidningsreferent får tillfälle att skåda.
  Och dermed öfverlämnar jag min enda reela tillgång till bepröfvande och anbefaller dess öde till en mild medfart. För att underlätta påseendet har jag markerat ut några praktställen.

Med utmärkt Högaktning Eder
förbundne
August Strindberg

Text och transkribering Nina Linder