(texten kommer från en skylt som finns uppsatt på Apatébron)
invigdes 2002 efter en internationell tävling. Bron är ett landmärke i Hammarby Sjöstad och förbinder Sickla udde och dess strandpromenad i norr med kajområdet i söder. Platsen gav förutsättningen för ett stycke arkitektur- och ingenjörskonst. Den utanpåliggande spännarmeringen är infäst i södra sidans tunga konstruktion så att brospannet vilar lätt på upplaget i vassbältet. Arkitekter var Magnus Ståhl, Erik Andersson och Jelena Mijanovic. Bron fick både det svenska Stålbyggnadspriset och the European Steel Design A ward 2003.
The bridge was designed by architects Magnus Ståhl, Erik Andersson and Jelena Mijanovic for an international competition and was opened in 2002. Most of the weight is supported by the exposed tension rods on the south side, making an architectural feature of the engineering. The bridge won the European Steel Design Award in 2003.
Samfundet S:t Eriks kulturhusskyltar
Sedan 1993 har samfundet, som ett led i att sprida kännedom om Stockholms bebyggelse, skyltat kulturhistoriskt in tressanta byggnader med blå emaljskyltar. På senare år har även historiskt viktiga broar skyltats.
Arkitekt Magnus Ståhl om Apatébron
Apaté är en elak ande/gudinna som blev utsläppt från Pandoras ask. Gudinnan är specialist på det bedrägliga, missledning, falskhet och list osv. D.v.s. att visa en sak men mena en annan. Arkitekten Magnus Ståhl valde namnet utifrån konceptet ”bedräglighet” då objektet kunde innehålla både en ”god” och en ”ond” sida.
Brobanan uttrycker elegans och smidighet, inspirerad av en sportvärjas klinga. Arkitekten fick idén under ett museibesök i Japan med enbart samurajklingor som alla låg i speciellt utformade svarta städ/ställ. Bron skulle även visa total stillhet samtidigt som den är utförd som ett armborst eller pilbåge. Någonting mycket vackert som man dras till som är oerhört farligt, liksom värjan eller samurajsvärdet. Brobanan verkar vara stabil men dess infästning i det stora fasta svarta betongfundamentet fungerar i själva verket som en trampolin som från en bred infästning smalnar av och faller lätt mot den vassbeklädda stranden på andra sidan.
Fundamentets långa rails fungerar som perfekta kanter där skateboardåkare kan glida med sina brädor. Detta är exempel på just ett ”bedrägeri” eftersom skateboardåkarna vid tiden betraktades som ligister och samhällsfarlig verksamhet.
Arkitektens bakgrund som fältbiolog gav sig uttryck i den nedåtgående ljussättningen som fungerar fint med spindlar förutom att komplettera den stränglika och musikaliska vajerkonstruktion som brobanan har på sin undersida.
Publicerat med tillstånd av Magnus Ståhl, Arkitekt SAR, 20141212
