Det är svårt att föreställa sig den enorma bostadsbristen i Stockholm under 1800-talets sista årtionden. Familjer med många barn kunde bo i ett enda rum och dessutom dela detta rum med flera inneboende för att ha en chans att klara hyran. Många privata byggherrar såg sin chans att tjäna pengar och det var lätt att få lån för bostadsbyggande.

I den här boken berättas främst om den byggboom som började i mitten av 1890-talet och som fick ett abrupt slut 1908 i en ekonomisk krasch i efterdyningarna av den stora jordbävningen i San Francisco. Många byggherrar gick i konkurs och bostadsbyggandet avstannade.

Därefter tog samhället ett större ansvar för bostadsförsörjningen med bland annat allmännyttiga bostadsföretag och räntesubventioner.  Socialminister Gustav Möller menade att en ordnad fastighetskreditgivning utgör en av de viktigaste förutsättningarna för åstadkommande av tillfredsställande bostadsförhållanden, särskilt för de mindre bemedlade klasserna av befolkningen.

I vårt århundrade, med utförsäljning av allmännyttiga bostäder och diskussioner kring marknadshyror, är det åter marknaden som styr bostadsbyggandet. Boken innehåller många kartor, foton och diagram. 144 sidor.