Stockholms Fredsföreningen bildades 1885 som en lokalavdelning under den två år tidigare bildade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Initiativtagare bakom lokalföreningen var K.P. Arnoldson, den förste svensk som begåvats med Nobels fredspris (1908).
Syftet med Stockholms Fredsföreningen var att bedriva opinionsbildning i fredsfrågor och för detta ändamål anordnade föreningen bl.a. föreläsningar och offentliga möten samt publicerade allehanda texter i diverse media.
Storhetstiden för Stockholms Fredsföreningen, liksom för moderförbundet, inföll under åren mellan de båda världskrigen, då man räknade till ett par tusen medlemmar. Bland särskilt namnkunniga sympatisörer under åren kan nämnas Carl Lindhagen, August Strindberg och Hjalmar Branting.
Intill ser ni ett exempel på ett särskilt värvningskort från Stockholms Fredsföreningen från den första halvan av 1930-talet. Kortet inleds med en vädjan till den påtänkta mottagarens ”ideella strävanden” som man nu, från föreningens sida, hoppas också ska spilla över till det viktiga ”fredsarbetet”.
