Skidorna är ett par grova träskidor som bär spår av att ha varit målade med en mörk färg. Bindningarna är av järn, fastsatta med grova skruvar. I bindningarna sitter ett par läderremmar med metallspännen. Till skidorna, som troligtvis är tillverkade kring förra sekelskiftet, hör ett par stavar av bambu.

Dessa till synes vanliga skidor ska ha använts av Elsa Brändström. Hon var lärare och krigssjuksköterska, och kallades ”Sibiriens ängel”. Brändström (1888-1948) var dotter till generalen Per Henrik Edvard Brändström.

Hon utbildade sig till lärare vid Anna Sandströms lärarseminarium i Stockholm innan hon följde med sin far till S:t Petersburg där han fått uppdrag som svenskt sändebud.

När första världskriget bröt ut snabbutbildade sig Elsa Brändström till krigssjuksköterska och kom snart att arbeta för utväxling av krigsfångar och skadade soldater mellan Ryssland och Tyskland.

Hon reste även i Svenska Röda Korsets regi med de tåg som transporterade krigsfångar från Sibirien till Tyskland och utförde betydande insatser för fångarnas öde. Det var för dessa insatser hon senare fick sitt äronamn. Det var också under dessa resor som hon ska ha använt de skidor som idag är i Stadsmuseets ägo.

Under krigets slutskede drabbades Elsa Brändström av fläcktyfus och när oktoberrevolutionen bröt ut tvingades hon fly Ryssland för att undvika arkebusering som presumtiv spion. Hon bosatte sig i Tyskland där hon stannade tills nazisternas matövertagande, då hon återigen fick fly. Denna gång gick resan till USA där Brändström förblev fram till sin död 1948.

Skidorna som ska ha tillhört Elsa Brändström kom till Stadsmuseet 2004. De ingick då i en gåva med en rad andra föremål från Röda korset.

Ursprungligen hade de donerats till Röda korshemmets museum av en tidigare student vid Röda korsets sjuksköterskeskola. Hon hade i sin tur ärvt skidorna av en moster som arbetade som kontorist på Röda Korset på 1940-talet.

1946 skulle mostern delta i en skidutflykt som anordnades av sjuksköterskeskolan. Hon ägde dock inte några skidor vilket hon påtalade för skolans rektor. Rektorn gav henne då en adress till ett hus på Valhallavägen, eller möjligtvis Karlavägen, där hon skulle kunna få ett par skidor.

När mostern kom fram till huset såg hon att det stod ”Brändström” på dörren. En betjänt öppnande och sträckte ut ett par skidor med stavar. På skolan talade rektorn senare om att skidorna hade tillhört ”Sibiriens ängel” och att hon använt dem på sina rundresor i Ryssland.

Om uppgifterna stämmer lär dessa skidor ha varit med om en rad strapatser, vilket visar hur synbart vardagliga föremål kan bära på fantastiska historier.