"Gamla stan har kommit på modet. Haft oturen att komma på modet säger vissa av urinvånarna en smula bittert. Men är det nu egentligen otur? Är det inte så, att detta nykommande, relativt köpkraftiga och påfallande intellektuella befolkningstillskott tvärtom utgör en chans till nytt liv? Gamla stans människovärld får på detta sätt friskt blod i sina skröpliga ådror. Och denna blodtransfusion är oundgängligen nödvändig om inte staden på holmen skall nedsjunka till en samling pittoreska slumkvarter, visserligen med inslag av lyxkrogar och turister men med en tillvaro för urinvånarna, som tenderar att bli allt hårdare."
1942, när den här texten publicerades, var livet i Gamla stan helt annorlunda än i dag, samtidigt som författaren berättar om alla förändringar som redan då hade skett. Hantverkarna med sina små verkstäder hade fått svårt att konkurrera med fabrikerna, de smutsiga ungkarlshotellen och det "demoraliserande inneboendesystemet" hade avtagit, familjer och fattiga hade fått lämna ön på grund av höjda hyror och en överklass flyttade in i moderniserade bostäder. Läs också om småfifflare och vänliga fullgubbar och kontrasten mellan dessa invånare och Gamla stans propra tjänstemän, för att inte tala om den förnämste av de bofasta – kungen. 15 sidor.
Utdrag ur Aurén, Sven, Livet i Stockholm : människor i närbild. - 1942. - S. 128-142
