Det här är ett exempel på ett brev som en fattig änka insände till stadens myndigheter i mitten av 1600-talet. Det har bevarats i arkivet efter byggningskollegium, dit det hänvisades, i serien Inkomna handlingar. Brevet lyder i avskrift: "Edle ock wälborne herr ståthållare, Ehrebohrne, högh- och wälwijse, wälbetrodde, laghfahrne gode herrar ock männ, borgemestare och rådh sampteligen, denne kongl[i]ge residentzstadz högtährade magistrat, gunstige befordrare. Högha nödhen twingar migh fattige, eensöriande och högtbedröffwade quinna till att klageligen föredraga denne wälährade rätten den oförrätt som migh af min stiuffader Päder Erichßon på Wästremallm tillfogas, i thy att den arfwedeel, som effter min sahl. moder, på arffschiftet nu för 3 åhr sedan, effter the gode männs af rådet vthslagh ock vnderskreffne byteslängdh, migh lagligen tillföll, icke warder migh lefreradh ock tillställt, men emoth all billigheet förhållen, ja förmedellst een ock annan fåfengh jnwändningh jäfwadh och förbuden, hwarigenom iagh så illa hafuer vthråkadt, att jagh ock mitt omyndige faderlöse barn nödh lijda, ock aff åthskillige creditorer måste strängdh ock förolempadt blijffwa. Så aldenstundh iagh i den otwifuelachtige förhoppningh lefwer, att the gode männ af rådet, som öfuer bytet wore, iu warde det förswarandes, som the på den tijden giorde ock sluto, så att han widare det icke fåår effter sin eghen godhtyckia vprijffwa ock förandra, på hwilket fall månge orijmligheeter föllia wille: Hwarföre böönfaller iagh till denne ehrebare magistraten, ödmiukeligast bediandes, att migh måtte wederfaras, hwadh rätt ock billigt wara kan, så att det migh effter klara byteslengden ännu rättmäteligen tillkommer, måtte vtan någon wijdare förandringh eller skadeligit vppehållande, migh lefreradt ock tillställdt warda. Iagh förwäntar ett gått ock gunstigt swar, altidh effter min plicht förbl[ifwan]des d[en] wälährade magistratens ödmiuke tiänarinna Anna Matzdotter een bedröffwat enkia"