Ett kapitel om vad myndigheterna försökte göra för att få kontroll över de många tiggande fattiga och pestspridningen i Stockholm på 1600-talet.
Man kände tidigt till att pesten var mycket smittsam och det togs fram en "pestordning", "ett kungligt pestplakat" och även en "pestskrift" författad av en läkare, alla med råd och regler för att stoppa sjukdomsspridningen i den tätbefolkade staden. Men många struntade i att lyda råden och pesten innebar döden för ett stort antal stockholmare.
Samtidigt som myndigheterna diskuterade de här åtgärderna för att stoppa pesten, hösten 1638, bestämdes också hur det nya barnhuset skulle fungera, vilka barn som skulle tas in och hur de skulle uppfostras. Året därpå tog man fram en plan för hur staden skulle kunna samla in mer pengar från alla som hade något att dela med sig av till de fattiga. Fattigdom var ett enormt problem på 1600-talet, inte bara i Stockholm. Kapitlet avslutas med beskrivningar av fattigdomens elände i andra svenska städer. 6 sidor.
Innehåll
Pestepidemin 1638-1640
Instruktionen för barnhusföreståndarna
Åtgärder mot fattigdom och tiggeri 1639
Inte bara i huvudstaden
Utdrag ur Unger, Christina, Makten och fattigdomen : fattigpolitik och fattigvård i 1600-talets Stockholm. - 1996. - S. 99-104
