Det här är en skramla, eller maracas, som lokalt kallas schack-schack. Ett rytminstrument tillverkat av en långsmal kalebass på den svenska kolonin Saint-Barthélemy i slutet på 1700-talet. Vi vet inte namnet på den som gjorde skramlan, men det var sannolikt en förslavad människa, som mot sin vilja förts dit från Afrika. Hen blev fråntagen allt, men musiken fanns ändå kvar.
Den som såg till att skramlan kom till Stockholm, hette Samuel Fahlberg. Han var en föräldralös pojke från Hälsingland, som så småningom blev guvernementssekreterare och lantmäteridirektör i Saint-Barthélemys huvudstad Gustavia. Han skrev uppsatser om öns natur, och samlade växter och annat att skicka till Vetenskapsakademien i Stockholm.
Men år 1814 dömdes Fahlberg för landsförräderi och blev förvisad från Sverige. Han tillbringade resten av sitt liv i Nederländska Antillerna och kom aldrig tillbaka till Stockholm. Tjugo år senare dog han på Sint Eustatius, utan att få veta att han nyss blivit benådad.