Den lilla pojken på bilden föddes omkring 1868 i Kalahari, i vad som nu är Namibia. Han förlorade tidigt sina föräldrar, svalt och for illa. En svensk affärsman bytte till sig pojken mot ett gevär, och gav honom sedan i present till Gustaf de Vylder. de Vylder var en svensk entomolog (insektsforskare) som hade kommit till södra Afrika på upptäcktsresa. Han samlade in bl a insekter, fiskar, djur och etnografiska föremål till flera museer i Stockholm. Inför sin hemresa byggde han själv stora trälårar att frakta alltsammans i, tjugo stycken behövde han.
Så här skriver Gustaf de Vylder själv i sin dagbok, i Omaruru lördagen den 7 november 1874:
“Arbete med mina lårar, hvilka nu äro nära färdiga, endast klinkor för lårarna fattas. På aftonen sutto Mr Eriksson och jag hos hans svärmoder, han visade mig då en buschmangosse som låg i en box och sof. Detta barn hade han köpt nästan dödt af svält från en bastard, han hade gifvit en räffla (a rifle, ett gevär) derför. Barnets föräldrar voro dödade af en bastard, och det hade sedan gått genom många händer. Mr E. hade endast köpt det för att rädda det från hungersdöden. Mr Eriksson hade den godheten att skänka mig detta barn och min önskan att få ett barn af buschmän var dermed uppfyllt. Mr E. hade för gossen gifvit en räffla som kostar 5 pund. Barnet har fått namnet Joseph, hvilket för honom passar ganska bra emedan han lika som patriarken blifvit såld af sina bröder. Han är af Onguaoastammen.”
Redan dagarna därpå skriver Gustaf de Vylder att han låtit sy upp blå och vita bomullsbyxor, och köpt nytt tyg till rock och mössa “för min son Joseph”. På julafton samma år: “På morgonen slagtade vi ett får. På afton blefvo jag och Joseph inviterade till Mr Bohman, der var ordnad en julgran, här gjord af ett Oromborobongaträd, damaras heliga träd, och ett bord med julklappar var ordnat, och julklappar med påskrift äfven för oss. Jag fick en bibel och en a.b.c.bok båda på Hererospråket samt tre par strumpor af Mrs Bohman; Joseph fick julkakor, ett munharmonikon (munspel), ett kautschukboll (gummiboll), en skjorta och ett par byxor. Efter bön och sång öppnades dörrarne och allt folket fick beskåda det utmärkt vackra julträdet. Sedan satt vi till långt inpå afton och samtalade hos Mr Beidebeck. Mina tjenare gaf jag julklappar af behöfliga kläder, rökpipor och tobak.”
När de Vylder reste hem från södra Afrika på våren 1875 hade han Joseph med sig som fosterson. Resan till Europa påbörjades i Walvis Bay den 11 mars och tog hela fem månader. När de kommit fram till Sverige tillbringade de den första tiden i Skåne. De stannade sommaren ut i Simrishamn hos Gustafs systers familj, Maria och Seved Ribbing och deras lille son Gustaf Sigfrid som var två år.
Till Stockholm kom Joseph och Gustaf de Vylder med tåg från Norrköping först den 5 september på kvällen. Här bodde de bl a i korsningen Klara norra kyrkogata och Kungsholmsbrogata (idag Gamla brogatan) i ett hus som fortfarande står kvar på hörnet. I de Vylders dagbok verkar hans faderskärlek till Joseph uppriktig, men han visade också upp pojken som ”hottentott”, bl a vid ett öppet föredrag om Afrika hos Vetenskaps-Akademien (Wallingatan 2, Grönlandet norra) den 18 oktober 1875.
Sedan blev det vardag några år. Joseph gick i Palmgrenska skolan och lärde sig att läsa och skriva och snickra. Men när Gustaf de Vylder fick en ny chans att fara på långresa till Afrika 1879 lämnade han Joseph till en fosterfamilj i Skåne. Säkert var det hans syster Maria Ribbing som förmedlade kontakt med bonden Mårten Andersson i Lunnarp, inte så långt ifrån Simrishamn. Där togs Joseph emot och där dog han i tuberkulos (TBC) den 22 november 1880, när han var ungefär tolv eller tretton år gammal. Joseph ligger begravd under ett enkelt kors intill kyrkan med det spetsiga tornet i Kverrestad.
