Text

"Att min hustru åtskilliga gånger kommit öfwer mig med Eldgafflar och Wedträd" - skilsmässomål mellan makarna Stjerneld 1842

I oktober 1842 stämmer Gustava Stjerneld sin man Carl Fredrik Stjerneld – hon vill ha skilsmässa. I stämningsansökan skriver hon:

Till Stockholms Stads Wällofl. Kämnärsrätt

Ehuru jag för nära två år sedan gifte mig med Herr Majoren Carl Fredrik Stjerneld, har han icke förljufwat wårt äktenskap annorlunda, än genom, under tiden, ådagalagdt hat och swårmodigt wäsende. Till råga härpå har han, redan i April månad innewarande år öfwergifwit och förlupit mig, utan att ens lemna mig tillförlitligt besked om sin wistelseort, mycket mindre bidraga till mitt underhåll.

Nyligen har han varit här i staden, utan att besöka mig, och då till min kunskap kommit, att han icke gör någon hemlighet af otro inom det oss emellan knutna äktenskapsband, hvarigenom en fortfarande förening med en sådan person, hvars Skjöldemärke annars förespeglat mig med gladare förhoppningar, alltid blir bedröflig och full af bitterhet; Så anhåller jag ödmjukligen om stämning och kallelse å bemälde min man, Herr Majoren Carl Fredrik Stjerneld i följande påståenden

1st att blifva från honom skiljd i äktenskapet till säng och säte.

2dra att han med 333 RD [svårtydd valuta] årligen måste bidraga till mitt underhåll

3dje att böta efter lag för det han är wållande till twedrägt och osämja i wårt äktenskap och

4de att ersätta alla de med denna rättegång förknippade kostnader

Öppen talan i målet förbehålles Stockholm den 21 October 1842

Gustafwa Stjerneld
född Westman

En knapp månad senare kommer makens svar. Han vill också skiljas men menar att all osämja är hustruns fel. Ja, han hävdar t.o.m. att han lever åtskild från sin hustru för sin egen säkerhets skull. Carl Fredrik Stjernelds inlaga renskriven:

”Till Stockholms Wällofl Kämnärs Rätts Tredje Afdelning

Som jag är illa sjuk och sängliggande å Landet, kan jag icke personligen infinna mig hos Wällofl Kämnärs Rätten, utan får härigenom skriftligen afgifva svaromål på den stämning, min hustru å mig uttagit till denna dag.

Hvad påståendet i första stämningspunkten widkommer, så delar jag fullkomligt min hustrus Fru Gustafva Stjernelds, född Westman anhållan, att blifwa ifrån henne helt och hållet skiljd i äktenskapet, emedan hon gjort sig, genom sitt lastbara upförande, ovärdig att wara min hustru, hvilket synes tämligen klart, wid betraktande af följande graverande omständigheter, nemligen:

1mo: att nämnde min Hustru, åtta dagar efter wårt Giftermål i Jönköping, inlåst sig och Snickare Gullberg i ett af mina rum derstädes, och när jag jemte wår då warande piga Anna skulle gå in till samma rum, dertill en hake war pålagd å inre sidan af dörren, hvilken likwäl upprycktes, påträffades min hustru och bemälte Gullberg i en nog twåtydig ställning.

2o: Derefter har min hustru under hotelse, att om jag ej genast reste från Jönköping och från henne, skulle hon låta slå mig till döds, med flere ohyggliga utlåtelser. Jag måste då resa upp till Stockholm i det swåraste wäder, hvilken resa nära nog höllt på att kosta mig lifwet.

3o: Sedermera då hon kom efter till Stockholm, har hon genom sina orimliga pretentioner och dåliga hushållning försatt mig i sådan gäld och skuld, att jag, för att kunna betala dem, nödgats pantsätta mina Pensionsbref.

Dessutom äro Tjenstefolket der wi bodt i Stockholm till wittnen, att min hustru åtskilliga gånger kommit öfwer mig med Eldgafflar och Wedträd för att gifwa mig dråpslag, om ej Försynens hand räddat mig.

4o: Min hustrus oanständiga uppförande går ännu längre, derigenom att hon, tvärt emot mitt förbud, ofta om qvällarne nästlidne winter, då wi bodde wid Regeringsgatan, klockan omkring 6, låt hemta sig af en Veterinär Läkare wid namn Widerström och war borta med honom till klockan efter nio; detta kan man kalla ett wärdigt uppförande af en hustru.

Och då min hustru derjemte, såsom mången hört ofta utlåtit sig wilja skiljas wid mig, deremot jag, wid ofvannämnde förhållanden, icke har skälig ordsak att något invända; alltså och då jag i anseende till min swåra Giktsjukdom i wåras, som ännu fortfar, hade behof att wara på Landet, hvilket Läkare äfven föreskref för att under tiden begagna Löfbad med mera, så reste jag sistlidne April månad i sådant ändamål till landet der jag ännu wistas i mina swåra Giktplågor; hvaraf jag nästan är kontrakt.

Jag har på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt fast beslutat, att ej mera lefwa tillsamman med min hustru, som för mig och mitt lif är högst wådlig, samt af sådan anledning hos Wällofl Kämnärs Rätten anhåller, att blifwa lagligen skiljd i äktenskapet med meranämnde min hustru Fru Gustafva Stjerneld född Westman, under det förbehåll, att då hon genom sitt lastbara och owärdiga uppförande sjelf är ordsaken till wår skillsmessa, jag undandrager mig allt understöd för henne i framtiden, helst jag, genom de skulder hvari hon mig försatt, knappast är i stånd att lifnära mig sjelf, som gammal man, då deremot hon är yngre, frisk och arbetsför.

De trenne sista stämningspunkterne, hvarå min hustru gör anspråk, bestrider jag till alla delar, äfvensom all mig orättvist påbördad otrohet, samt att wid sådant förhållande, rättegångskostnaderne skäligen måtte quittas oss emellan.

Om min hustru, emot förmodan, skulle bringa mig att med wittnen styrka mina uppgifter om hennes owärdiga förhållande, så nödgas jag öfver blifvande utgifter i sådant fall begära ersättning, efter ingifvande räkning.

Stockholm den 15e November 1842. 

C. F. Stjerneld
Major
genom
Edvard Blanck
Enligt fullmakt”

Själva rättegången blev dock inte lång eftersom makarna Stjerneld ännu inte erhållit kyrkans varning för hat och osämja i äktenskapet, vilket kyrkolagen krävde. Kämnärsrätten lämnade därför målet utan avseende. Domstolsprotokollet renskrivet:

1842 den 15e November 

Närvarande:
Ordförande Hr. Lagmannen Harlingson.
Prim. Kämnaren. Hr. Häradshöfdingen Schönmeyr.
v. Notarien Sjöberg

S.D. Till denna dag hade hr. Majoren Carl Fredrik Stjernelds hustru Fru Gustafva Stjerneld född Westman erhållit stämning å bemälde sin man i grund af en till Kämnärs Rätten ingifven ansökning, så lydande: ”Till Stockholms Stads Wällofl. Kämners Rätt! Ehuru jag för nära två år sedan gifte mig med…”

Vid uprop af målet instälde sig, så som ombud för käranden förre [svårtytt yrke] Ombudsmannen Emanuel Andreas Fehnström och för Svaranden Notarien Edvard Blanck med stöd af för dem utfärdade och nu företedde fullmakter, hvarefter, sedan stemningen blifvit af Blanck återstäld och Rätten låtit densamma upläsas, Blanck ingaf ett skriftligt genmäle därå, hvilket likaledes blef upläst och befans vara af följande lydelse: Till Stockholms Wällofl Kämnärsrätts Tredje afdelning! Som jag är illa sjuk och sängliggande å Landet etc…. 

Efter upläsningen af denna skrift, förklarade Stadsfiscalen Hr. Fältsecreteraren Evald Thavenius, som var vid Rätten tillstädes, att han ansåg Fehrnström obehörig att sig med fullmägtigskap befatta, utan borde Fehrnström, som Hr. Fältsecreteraren uttryckte sig, ”istället sänka sig till Götheborg”, samt anhöll derjemte, att, Kämnärs Rätten måtte lemna Hr. Fältsecreteraren fjorton dagars anstånd för anskaffande af bevis till stöd för denna sin anmärkning; hvaremot Fehrnström invände, att samma anmärkning, som med nu förevarande mål icke hade någon gemenskap, borde utan afseende lemnas.

Sedan Fehrnström förmält, att Fru Stjerneld, från den tid hennes man lefvat från henne skiljd, från honom fått genom annan person sig tillsände femtio Rd. Samt såväl Fehrnström, som äfven Blanck, på fråga härom, gifvit tillkänna, att parterne icke erhållit den i Kyrkolagen omförmälde varning för missämja i äktenskapet, fingo vederbörande afträda till förmaket under Kämnärs Rättens öfverläggnng till följande

Utslag:

Kämnärs Rätten har hvad i detta mål förekommit i öfvervägande tagit; Och hvad först angår Hr. Fältsekreteraren Thavenii framstälde anmärkning, att Kärandens Ombudv [svårtydd titel] Ombudsmannen Emanuel Andreas Fehrnström skulle vara obehörig att med fullmägtigskap sig befatta och att Fehrnström i stället borde begifva sig till Götheborg, så, enär Hr Fältsecreteraren till stöd härföre icke upgifvit någon omständighet, finner Kämners Rätten samma anmärkning icke förtjena afseende; Hr Fältsecreteraren dock härigenom obetaget att å ort och ställe, som vederbör, mot Fehrnström anställa den talan, hvartill han må finna sig befogad.

Beträffande härefter sjelfva målet, så och vid det förhållande, att parterne genom deras ombud medgifvit att de tillförne icke blifvit varnade för hat och osämja i äktenskapet, pröfvar Kämnärs Rätten rättvist att med ogillande af kärandens Fru Gustafva Stjernelds, född Westman, mot hennes man Hr. Majoren Carl Fredrik Stjerneld, efter Stemning, framstälde påståenden, hänvisa bemälde äkta makar till deras själasörjare för erhållande af den varning, som finnes föreskrifven uti 16 cap 11 § af 1685 års Kyrkolag.

För vederbörande, som åter förekallades, blef förestående utslag afsagdt, hvarjemte underrättelse meddelades, att den som med Utslaget icke åtnöjdes, egde att deröfver anföre besvär hos Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt sist innan klockan tolf å femtonde dagen härefter eller torsdagen 30 i denna månad.

Afträdde.

In Fidem
J. Sjöberg.

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

1810 års förordning angående skilsmässor

1810 års förordning angående skilsmässor

Engeström mot Engeström - skilsmässomål i Rådhusrätten 1882

Engeström mot Engeström - skilsmässomål i Rådhusrätten 1882

Fru Wahlqvist söker skilsmässa efter "grym behandling" - skilsmässomål 1842

Fru Wahlqvist söker skilsmässa efter "grym behandling" - skilsmässomål 1842

Jonsson mot Jonsson - skilsmässomål, september 1880

Jonsson mot Jonsson - skilsmässomål, september 1880

Larsson mot Larsson - skilsmässomål i Rådhusrätten 1880

Larsson mot Larsson - skilsmässomål i Rådhusrätten 1880

Makarna Didriks stämmer varandra för att få skiljas - skilsmässomål 1842

Makarna Didriks stämmer varandra för att få skiljas - skilsmässomål 1842

Sundberg mot Sundberg och Lundgren - skilsmässomål 1842

Sundberg mot Sundberg och Lundgren - skilsmässomål 1842