Riksdagshusets fasad med pelare och ornament mot Norrbro
Riksdagshuset mot Norrbro och Kungliga slottet 1905-1910. Okänd fotograf, Stadsmuseet i Stockholm

Parlamentarismen och bondetåget

Parlamentarism innebär att regeringen är ansvarig inför riksdagen, och att regeringen måste ha stöd för sin politik där. Riksdagen är i sin tur ansvarig inför folket, som röstar fram vilka som ska sitta där. Före parlamentarismen var det kungen som godkände regeringens beslut, utan att ta någon hänsyn till det folkvalda parlamentets vilja. Senaste gången parlamentarismen på allvar ifrågasattes i Sverige var den 6 februari 1914 i samband med Bondetåget.

Bondetåget hotade parlamentarismen 1914

Den 6 februari 1914 samlades 30 000 demonstranter i Stockholm för att marschera upp till slottet och möta kung Gustav V. Demonstranterna var upprörda över att regeringen inte ville rusta upp försvaret. Kungen kände likadant.

Gustav V höll ett tal för deltagarna i Bondetåget på borggården vid Stockholms slott. Därför kallas talet för borggårdstalet. I borggårdstalet kritiserade kungen den folkvalda regeringens försvarspolitik.

Statsministern avgick i protest

Detta var den senaste gången en svensk monark tog tydlig ställning mot Sveriges regering. Gustav V hävdade sin rätt att påverka politiken i landet genom att hålla det kritiska talet till demonstranterna i Bondetåget. Men sedan slutet av 1800-talet hade det varit en oskriven regel i Sverige att riksdagen valde regering som styrde landet utan inblandning från kungen.

Två dagar efter Bondetåget deltog minst lika många människor i en motdemonstration, till stöd för regeringen. Trots det valde regeringen och statsminister Karl Staaff att avgå i protest mot kungens agerande. De menade att kungen hade ifrågasatt demokratin.

Bondetåget marknadsfördes intensivt

Bondetåget hade marknadsförts intensivt. Arrangörerna hade till och med upprättat en "Bondetågsbyrå" på Vasagatan 3. Ett dokument med tips och regler för hur man skulle uppföra sig delades ut till bönderna som rest till Stockholm för demonstrationen. Dokumentet varnar till exempel för ficktjuvar, och påpekar att man ska gå på trottoaren och akta sig för bilar och spårvagnar.

Bondetåget var en stor händelse i Stockholm som bland annat den 15-åriga Maja Bergh skrev om i sin dagbok. 

1917 segrar parlamentarismen

Tre år efter Bondetåget och regeringskrisen efter att kungen hade försökt påverka politiken, vann parlamentarismen maktkampen. Kung Gustav V lovade statsminister Nils Edén att han inte skulle blanda sig i landets styre mer. Från och med nu var det majoriteten i riksdagen som skulle bestämma.

1917 hade varit ett oroligt år i Sverige. Första världskriget pågick ute i Europa och Sverige hade svårt att importera mat och bränsle. Människor som var hungriga och frös protesterade på flera platser i Sverige. Under våren bröt hungerkravaller ut, bland annat i Stockholm. Demonstranterna krävde både bröd, fred och demokrati.

I Ryssland hade en revolution avskaffat monarkin och infört republik istället. Kungen och de styrande var oroliga för att samma sak skulle hända i Sverige. Parlamentarismen och införandet av allmän och lika rösträtt var två viktiga reformer för att minska missnöjet i befolkningen.

Utvalt källmaterial om Bondetåget

Utvalt källmaterial om hungerkravallerna 1917

Demokratins vardag i Stockholm

Demokratins vardag kan vid en första anblick verka rätt trist. En grå sörja av papper, möten och allmänt käbbel. Men dyker man i fullmäktiges motioner och debattprotokoll så märker man snart att det ofta är brännande frågor som har behandlats i Stadshuset. Dessutom ger handlingarna en levande bild av hur den demokratiska beslutsprocessen går till. Välkommen in i Stockholmsdemokratins politiska verkstad!

Biofilmer skadar ungdomen!

Hösten 1917 såg Alma Hedin rött. Barnens eviga rännande på stadens biografer orsakar trötthet i skolan, allmän avtrubbning och i slutändan kriminalitet! Vad göra? Ja, eftersom Alma Hedin sitter i stadsfullmäktige skrev hon såklart en motion med förslag på åtgärder.

När Hedins motion landade på fullmäktiges bord gällde det att skaffa ett bra underlag för beslut. Skulle fullmäktige till exempel besluta att införa ett avancerat kupongsystem i syfte att begränsa barnens biobesök till ett i veckan? Det var i alla fall ett av Alma Hedins förslag.

Det blir beredningsutskottets sak att utreda. Utskottet väljer att anlita folkskoleinspektör Frans von Scheele som får uttala sig huruvida han anser Hedins förslag vara vettiga och genomförbara. Frans von Scheeles synpunkter tas med i det utlåtande beredningsutskottet slutligen sammanställer. I utlåtandet finns även en rekommendation till fullmäktige om hur de ska besluta i frågan.

Alma Hedins motion debatteras i stadsfullmäktige

Den 18 februari 1918 var det äntligen dags att diskutera frågan om "biografernas skadliga inverkan å barn" i stadsfullmäktige. Där blev det en livlig debatt som du kan följa ord för ord tack vare de protokoll som fördes av stadsfullmäktiges stenografer. Bland debattörerna fanns Gertrud Thörnell. Hon argumenterade för att något måste göras:

"På senare åren har det gått ända därhän, att barn stjäla pengar för att kunna gå på biograf; barnavårdsnämnderna äro, som sagt, överhopade med anmälningar i den vägen." 

Vilka beslut som fattades går också att läsa i protokollet. Den här gången kom man överens om att frågan måste skickas tillbaka till beredningsutskottet för inhämtning av ännu mera sakkunskap. Att frågor stöts och blöts och utreds i flera omgångar är som bekant rätt vanligt i ett demokratiskt samhälle. 

När blev Stockholms stad demokratisk, på riktigt?

1863 kom den stora reform som delade in Sverige i kommuner. Kommunerna skulle styras av kommunfullmäktige. I Stockholm kallades det för stadsfullmäktige fram till 1971. Rösträtten till stadsfullmäktige var länge graderad efter inkomst. Till en början fick man en röst per betalad skattekrona! Edvard Söderberg beskriver den kommunala rösträtten i en rapport från 1896. Han diskuterar även möjligheterna att genomföra demokratiska reformer. En motion i fullmäktige från 1912 handlar om missbruket av så kallade fullmakter. Motionen ger oss en viss inblick i hur det kommunala röstandet gick till.

Först 1918 infördes vad man då ansåg vara allmän och lika rösträtt i kommunerna. Då fick nästan alla som var över 23 år rösta. Undantagen gällde straffångar (som fick rösta 1937), omhändertagna av fattigvården (1941), människor med stora skatteskulder (1941) samt omyndigförklarade personer (begreppet omyndigförklaring togs bort ur lagen 1989). 1945 sänktes rösträttsåldern dessutom till 21 år. De första kvinnliga representanterna i fullmäktige, Gertrud Månsson och Valfrid Palmgren, kom in 1910.

Utvalt källmaterial om demokratins vardag i Stockholm

Läs mer om kampen för demokrati

Tryckfrihet och yttrandefrihet

Tryckfrihet och yttrandefrihet

Allmän och lika rösträtt

Gul vajande flagga med texten "Rösträtt för kvinnor"

Parlamentarismen och bondetåget

Riksdagshusets fasad med pelare och ornament mot Norrbro

Arbetsrätt och föreningsfrihet

Stor folkmassa sitter på bänkar framför en person i talarstol

Rättssäkerhet - skydd från makten

Gulnat dokument med svarta tryckbokstäver

Personer som förändrat samhället - historiska fallstudier

Människor går i demonstrationståg. En banderoll med texten "Mot nazism och judeförföljelse.

Fogelstadgruppen utbildade kvinnor för rösträtt

Klassfoto utomhus där kvinnor sitter och står i tre rader och ler mot kameran

De förde demokratin framåt

Gruppfoto med kvinnor klädda i vita, fotsida klänningar, studentmössor och ordensband, hållande ett standar

Uppdaterad