Slussen
Vid Slussen rinner Mälarens sötvatten ut i Östersjön. Från början gick gränsen för Stockholm precis här, men redan under medeltiden växte Stockholm ur Gamla stan. Stockholmarna började bygga hus och gator på Södermalm.
Slussarna
Mälaren ligger högre än Östersjön. Idag strömmar Mälarens vatten ut i Saltsjön genom Norrström. Där Slussen ligger idag fanns fram till 1600-talet också Söderström. Innan den första slussen byggdes på 1600-talet behövde alla båtar dras för hand motströms uppför någon av strömmarna, om de skulle segla in i Mälaren förbi Stockholm. Det var ett hårt och farligt arbete att dra upp båtarna i Mälaren.
Slussen kan lyfta och sänka fartyg som ska åka mellan Mälaren och Östersjön. Platsen har alltså fått sitt namn efter sin funktion.
Den första slussen - Drottning Kristinas sluss
Denna sluss började byggas 1637 i Söderström. Arbetet leddes av holländska timmermän. Sjöbotten gröptes ur för att ge plats åt slussdammen. Under tiden hölls Saltsjöns och Mälarens vatten borta med fördämningar.
En kasunvagga, en stor låda i trä, byggdes på Skeppsholmen. Därifrån bogserades den med båt och lades på plats vid den nya slussen. Kasunvaggan kläddes med holländsk sten. Det var svenska och tyska murarmästare som gjorde det jobbet. Vattendjupet i slussen var ungefär två meter. Slussen var 6,5 meter bred. Fartygen fick bara ha ett djupgående på 1,6 meter för att få passera.
Hästar och fett från sälar fick slussen att fungera
Den nya slussen öppnade för trafik 1642. Då hade Kristina blivit drottning av Sverige och slussen fick sitt namn för att hedra henne. Slussportarna smordes med smör och fett från sälar för att de skulle glida bra. När portarna skulle öppnas för att släppa igenom fartyg var det hästar som drog dem. Och om någon slängde sten i slussvaggan blev straffet hårt. Marodören fick betala 40 mark i böter eller så fick hen dra kärran med orenligheter - tömma dass alltså.
Den andra slussen - Polhems sluss
I början av 1700-talet var Kristinas sluss trasig och otillräcklig för de allt större båtarna. Staden behövde en ny sluss. Ingen visste hur den gamla var gjord eftersom det inte fanns några ritningarna kvar.
1724 bad man uppfinnaren Christofer Polhem om hjälp. Polhem var 63 år och tyckte själva att han var för gammal för att ta på sig ett så stort uppdrag, så han tackade nej. Två kända arkitekter, Adelcrantz och Carlberg gjorde varsitt förslag. Det var Carlbergs förslag som vann, men eftersom han ville bygga den nya slussen längre åt söder skulle det bli väldigt dyrt. Då dök Christofer Polhem upp igen. Han hade ändrat sig och kom med ett eget förslag där slussen skulle bli kvar på sin gamla plats. Han fick uppdraget att bygga den nya slussen 1744. Då var Polhem redan över 80 år gammal och fick färdas i bärstol när han övervakade arbetet.
Röda slussen och Blå slussen
Polhems sluss brukar kallas Röda slussen eftersom det stod fyra tegeltorn vid varje ände av slussen. I tornen fanns spelverk som drog upp bron som en vindbrygga. Bygget pågick mellan 1747 och 1755. Christofer Polhem dog fyra år innan slussen blev klar, vid 90 års ålder. Hans son Gabriel tog över och ledde arbetet de sista åren.
1793 byggdes den Röda slussen om och fick en ny och större bro närmast Saltsjön. Då bytte den också namn, till Blå slussen.
Den tredje slussen - Nils Ericssons sluss
På 1830-talet började diskussionerna igen om en ny sluss. 1845 gick uppdraget gick till överstelöjtnant Nils Ericsson. Den här gången flyttades slussen så att den kom närmare Gamla stan. Den grävdes också djupare än de tidigare. Nils Ericssons sluss stod klar 1850.
Under slutet av 1800-talet ökade trafiken vid slussen, både i vattnet och på land. Slussen hade svårt att klara både sjöfarten och trafiken mellan Gamla stan och Södermalm. Det blev trafikstockningar när slussarna öppnades för att släppa igenom båtarna. Folk och fordon fick köa under tiden och man talade om "Sluss-eländet".
Den fjärde slussen - Klöverbladet
Det tog många år innan den nya Slussen kunde invigas. 1935 var Klöverblads-slussen klar. Ovanifrån ser nämligen bilvägarnas av- och påfarter ut som ett klöverblad. Nu kunde bilarna passera mellan Gamla stan och Södermalm, mot Hornsgatan eller förbi Stadsgården mot Nacka, på ett smidigare sätt än tidigare. Dessutom gick det enkelt att anpassa trafiken på klöverbladet när Sverige bytte till högertrafik 1967. Det var Tage William Olsson, Holger Blom och Gösta Lundberg som skapade 1935 års sluss.
Under 1900-talet har själva slussen blivit mindre viktig för sjöfarten. Numera används den bara för mindre fritidsbåtar. Alla större fartyg passerar genom Hammarby sluss och Södertälje kanal istället. Nuförtiden är det bil- och cykeltrafiken över Slussen som ställer allt högre krav. I slutet av 1900-talet hade klöverbladsslussen blivit sliten igen. Betongen vittrade sönder och behövde repareras. Då blev det ny fart i diskussionerna om att bygga en ny sluss igen.
Den femte slussen - kommer snart
Slussen är mer aktuell än någonsin och förekommer ofta i nyhetsrapporteringen och diskussioner. Det är en plats som just nu är i mitten av ännu en förvandling. Vill du veta mer om den kommande Slussens utformning kan du läsa om ombyggnaden av Slussen på Stockholms stads webbplats.
