Gitarrfantasten på Söder

Josefin Malmberg från Blackebergs gymnasium vann med uppsatsen "Gitarrfantasten" Samfundet S:t Eriks uppsatstävling för gymnasieelever 2015. Kontakta Samfundet S:t Erik eller Stockholmskällans redaktion för mer information om tävlingen.

Jan ”Halkan” Hallquisth var mannen som tog hem de amerikanska gitarrerna till Sverige i början av sjuttiotalet. I 45 år har han haft gitarraffären på Söder, den första och främsta i Skandinavien inom nischen. Men vad ligger bakom hans idé och framgång?

En  frusen  dag  i  december  traskar  jag  förbi  på  Södermalms  hemtrevliga  gator  i  förhoppning  om att denna dag kommer upplysa mig om mannen som satte vintage-gitarrerna på Stockholms karta. Du kanske har läst om honom i Ulf Lundells storsäljande roman Sömnen? Eller kanske sett hans namn i Janne Schaffers musikalbum? Halkan som han också kallas har haft den lilla butiken sedan 1970  och  under  åren  hållit  sig  till  ett  och  samma  koncept.  Det  gör  att  han  har  lång erfarenhet inom sitt område och vet vad han sysslar med. Det är något hans kunder kan intyga. Här behöver man  inte  oroa  sig  för  uppblåsta  försäljare  som  kvickt vill  få  saker  sålda  i  julruschen.  Det  som genomsyrar  verksamheten  är  i  grund och  botten  baserat  på  kärleken  för  de  äldre gitarrerna  och den musik man kan skapa med dess hjälp. 

Till  slut  kommer  jag  fram  till  destinationen  där  den  inbjudande  retroskylten  hänger  som  fått gitarrälskare i decennier att tömma sina plånböcker. Både svenska och utländska rockstjärnor har sett  charmen  med  den  försäljning  som  Halkan  bedrivit  i  rock ́n ́rollens  anda.  Genom  åren  har större  gitarrspelare  som  Mats  Ronander,  Janne  Schaffer  och  Jojje  Wadenius  kommit  på  besök. Men han har också många vanliga stamkunder som återkommer regelbundet.

När jag först öppnar dörren och går in genom entrén ger lokalen ett intryck som skiljer sig från andra. Väggar och golv är belamrade från topp till tå med de färgglada stränginstrumenten i alla dess  former  och  det  som  finns  kvar  är  en  smal  passage  i  mitten.  Men  man ska  inte  bli  orolig, någonstans  där  inne  finns  Halkan  gömd  bland  elgitarrer  och  högtalare.  Det  gäller  bara  att  hitta honom. Snart får jag syn på en munter herre med beige skjorta och glasögon på. Det är Halkan som är på väg ut till Ming Garden på andra sidan gatan. 

- Tjenare, jag ska precis käka lunch, men häng med!

Vi  traskar  iväg  och  väl  inne  på  restaurangen  möts  vi  av  harmoniskt  pianospel  och  en  anlagd damm  med  fiskar  vid  ingången.  Vi  slår  oss  ned  vid  ett  av  borden  där  konversationen  mellan servitrisen och Halkan tyder på att detta inte är hans första besök. Vid restaurangens hörn sitter ett par gäster runt några bord och samtalar lågmält med varandra. När vi satt oss till rätta och den väldoftande måltiden serverats börjar Halkan drömma sig tillbaka.

Halkans  musikintresse  har  sitt  ursprung  från  barndomen  då  det  fanns  gott  om  musik  inom familjen.  Det  spelades  munspel  och  gitarr,  det  hoppades  och skuttades.  Som  han  beskriver  det själv kom det naturligt, det var roligt att lyssna på musik och han började sjunga med och lära sig texterna. Det gav honom senare en fördel när han en dag i början av sextiotalet fick hänga med en kompis som spelade i ett rockband. De spelade några låtar men det fanns ett problem.

- Det  var  jävligt  knackiga  på  texterna.  De sjöng  totalt  fel,  hittade  på  utfyllning  och  hade dålig  engelska.  Jag  hjälpte  dem  genom  att  fylla  i  luckorna  och  rättade  till  misstagen.  Då frågade killarna om inte jag kunde ta micken och sjunga istället. Det gjorde jag och blev antagen på stubben, säger Halkan och skrattar mjukt.

Halkan fick in en fot i musikens värld och bandet, även kallat Black Mailers, åkte runt i stan på Östermalms ungdomsgård och Östra Real för att uppträda. Så småningom började Halkan även greppa  tag  om  den  akustiska  gitarrens strängar  som  senare  byttes  ut  mot  en  elgitarr.  Men  i  och  med att nya tider kom så förändrades samhällets syn på livsstil, musik och även Halkan gick in en ny era.

- Jag  fick  för  mig  att  jag  skulle  åka  till  Paris  och  studera.  Jag  var  väl  mest  nyfiken  på  att komma  ut  i  vida  världen  och  uppleva  någonting  annorlunda.  Jag  hade  ju  möjlighet  att jobba  hos  min  far  som  hade  textilfabrik,  men  jag  kände  att  det  inte  riktigt  var  min  grej. Där  på  universitetet  i  Paris  studerade  jag  franska  och  var  närvarande  en  del  utav  den tiden.  Men  det  var  ju  mycket  annat  kul  som  hände  där,  förklarar  Halkan  med  ett  leende på läpparna.

I Paris lärde han känna några amerikanska ungdomar som gick på samma skola. Det slutade med att de blev gatumusikanter och som en enda stor familj. När Halkan väl kom hem blev saknaden av  vännerna  för  stor.  Första  flyget  till  New  York  blev  det  och  sen  vidare  till  Houston,  Texas. Gitarrintresset  hade  redan  då  växt  sig  starkare  och  starkare  med  åren.  Han  hade  lackat  om  sina gitarrer med sprejfärg på balkongen och meckat med mikrofoner.

- När  jag  besökte  min  kompis  i  Texas  sa  jag  åt  honom  att fasiken  du  måste
visa  mig musikaffärerna  i  stan  asså.  Så  vi  stack  dit.  Där  gick  vi  runt  i  butikerna  och  kollade  på  de nytillverkade  gitarrerna,  men  det  fanns  också  de  begagnade  i  ett  hörn.  Det  var  där  jag hittade den, Gibson Les Paul Junior, en lite udda modell som jag inte hade sett förut.

Det  var  gitarren  som  senare  skulle  leda  till  något  mycket  mer.  Hemma  i  Sverige  fanns  inget liknande  då  de  endast  importerade  in  standardmodellerna  och  de  som  var  lite  tjusigare.  Det gjorde  att  Halkan  fastnade  direkt  för  den  lilla  pärlan  och  bestämde  sig  för  att  slå  till.  Men  det skulle ta ett tag till innan idén till verksamheten skulle uppkomma.

I början av 69 hoppade Janne Schaffer av från bandet Attraction och hade planer på att bilda ett eget  gäng.  Pelle  Salberg,  en  gammal  vän  från  Black  Mailers  och  nu  även  medlem  i  Attraction, frågade då om inte Halkan ville hoppa in.

- Så det blev att jag klev in istället för Schaffer. Jag åkte ut till grabbarna och kopplade upp mig på junioren. Och det gick ju bra för oss, vi fick fina recensioner i tidningen i stil med ja nu är det full fart på Attraction. I och med detta var det en del som såg mig med gitarren, tyckte den var skitball och var beredda att ge en hel del pengar.

Från  början  var  Halkan  bestämd,  han  skulle  minsann  ha  kvar  den,  men  efter  ett  tag  av smickrande  erbjudanden gav  han  med  sig.  Priset  köparen  var  villig att  ge  var  tre  gånger  så  högt som gitarren hade kostat i USA. I ungefär samma veva tändes en lampa.

- Vad  fan,  sådana  där  gitarrer  hängde  ju  lite  överallt  där  borta  på  pantbankerna  och  i musikaffärerna som vi var och tittade i. Det kanske inte var en så dum idé att åka dit igen och  köpa  några  till.  Det  var  så  som  själva  idén  kom,  som  serverat  på  silverfat,  uppger Halkan och tar en klunk av sin dryck.

Nu  hade  idén  äntligen kommit,  men  än  fanns  mycket  kvar  innan  alla  pusselbitar  var  på  plats.  I samma veva som lampan hade tänts så fick Halkan ett mycket attraktivt erbjudande angående en lokal  på  en  bakgata  på  Söder.  Han  som  ägde  den  forna  butiken  hade  gått  bort  och  änkan  som Halkan hade känt sen innan frågade då om han ville ta över lokalen. Då kunde helt plötsligt idén om försäljningen av de amerikanska gitarrerna bli till verklighet. 

- Jag  stack  kvickt  tillbaka  till  USA  och  gitarraffärerna.  Snart  började  jag  lära  känna privatpersoner  som  jag  dealade  med  och  vid  nästa  resa  blev  det  att  jag  köpte  ytterligare några  gitarrer.  Det  gjorde  att  jag  efter  ett  tag  hade  ett  litet  utbud  av  udda  men  tuffa gitarrer att ställa ut i lokalen.

Eftersom  det  inte  var  någon  annan  butik  som hade  kommit  på  den  här  idén  så  blev  det  rätt  så snart  att  aktuella  gitarrister  drogs  dit  och  tidningar  började  skriva  om  det  nya  fenomenet. Kunderna  började  välla  in  och  resorna  över  till  USA  blev  fler  och  fler.  Enda  sedan  dess  har Halkans rockhouse blomstrat.

Men  ibland  kan  det  kännas  som  att  populariteten  aldrig  slutar  växa.  Gitarrernas  antal  ökar  och fritiden för Halkan minskar. Det kan i vissa tillfällen bli till besvär när musiken kallar och affären behöver bemannas. Att spela på gitarren är för Halkan fortfarande lika roligt som förr och något han skulle vilja få mer tid att spendera på.

- Du  ser  ju  hur  det  ser  ut,  nu  ramlar  ju  nästan  allting  över  en.  Fast  jag  har  fortfarande möjlighet  att  ta  lite  spelningar  lokalt,  men  det  var  väl inte  tänkt  att  jag  skulle  bli  så involverad i det här och det skulle ta så mycket tid.

Även  om  fritiden  och  spelandet  blir  lidande  ibland,  så  förklarar  Halkan  att  han  trivs  mycket  väl med sitt arbete och det är alltid lika trevligt med alla människor han träffar på. Både i affären och på diverse musikevenemang.

Inne  på  restaurangen  som  vi  befinner  oss  på  börjar  fler  gäster avlägsna  sig ju  mer  solen  går  ner och  gör  himlen  mörkare.  Snart  sitter  vi  ensamma  kvar  när  klockan  närmar  sig  halv  fyra.  Den vänliga servitrisen kommer återigen fram till oss. Hon lyfter upp kaffekannan i handen och frågar försiktigt om påfyllning och vi tackar. Halkan som knappt fått i sig en tugga från tallriken av allt historieberättande tar nu tillfälle i akt, men lika snabbt fortsätter han i sitt berättande och hyllar då en av sina välkända besökare.

Någon  som  borde  få  en  stor  eloge  för  att  ge  ut  publicitet  för  Halkans rockhouse  är  Janne Schaffer.  När  Janne  hade  blivit  en  känd gitarrist  kom  han  med  skivan  som överraskade  Halkan. Den första låten var nämligen namngiven Halkans affär.

- Det var helt otippat. Jag visste det inte förrän skivan kom ut. Vi kände varandra sen innan och han brukade hälsa på då och då. Med låten hjälpte han mig att sätta stället på kartan. Fast jag brukar skämta ibland och säga att han egentligen är skyldig mig en massa royalties för att ha använt mitt namn. Det blev ju en hel del snack om låten.

Men vad vore verksamheten utan dess kunder. Unga som gamla har kommit till butiken genom åren  för  att diskutera,  titta  på  instrumenten  och  för  att  hitta  den  perfekta  gitarren.  Snart  är Halkans rockhouse inne på år 45 och många av de kunder han har idag är stammisar. De har varit med från första stund och hållit sig kvar i alla dessa år. Det tar han som ett gott betyg.

Men  det  finns  även  många  andra  som  kommer  hit.  Ibland  kommer  det  in  en  och  annan proffsmusiker  som  är  ute  efter  en  riktigt  bra  gitarr.  Även  herrar  i  kostym  och  överrock  kan komma att traska in. Deras mål med besöket kan vara att köpa en fin gitarr de har drömt om att få äga eller en gitarr som de tidigare ägde med gjorde sig av med.

- Många  sådana  kunder  har  jag.  Personer  som  tidigt  haft  ett  musikintresse  men  gått  en annan  väg  i  livet.  Kanske  åkte  de  in  i  lumpen,  skaffade  tjej,  fick  barn,  byggde  upp  en karriär, men när ungarna har flytt boet får de helt plötsligt tid att börja ägna sig åt hobbys. De kommer in och säger till mig jag vill köpa en gitarr och jag är beredd på att det får kosta lite, förklarar han.

Kundkretsen tar inte slut här. I denna kompott finns även tonårskidsen som Halkan kallar dem. De som är mellan 15 till 20 år. Många unga idag lyssnar på musik som The Beatles och Jimi Hendrix. En  del  av  dessa  ungdomar  tycker  även  om  originalstucket  som  Halkan  erbjuder  i  sin  butik.  De tittar de gärna in och dreglar lite över deras idolers gitarrmodeller.

Något  som  är  gemensamt  för  alla  kunder  som  kommer  in  i  Halkans  butik  är  intresset  för musiken. De ger en otroligt härlig atmosfär som är nästintill obeskrivlig.

- Det  känns  ju  inte  som  kunder  utan  man  blir  mer  som  polare.  Vi  har  ju  alla  vårt gemensamma  musikintresse  och  pratar  samma  språk.  Det  spelar  ingen  roll  vilken  ålder man  är  i  eller  vilken  sorts  person  man  är,  även  om  man  är  en  rockartist  eller  någon  av tonårskidsen.  Så  det  gör  ju  att  det  är  himla  skönt  att  träffa  nya  människor  inom branschen, det är en så väldigt skön stämning mellan oss att det nästan blir familjärt.

När Halkan har hunnit äta klart och vi senare återvänder in till den lilla lokalen får jag en glimt av denna goda stämning i verkligheten. Precis när vi kommer in i lokalen igen drar sig alla kunder till Halkan  snabbare  än  blixten.  Det  är  som  om  han  skulle ha  en  blinkande  skylt  över  huvud  som säger  att  han  är  här  nu.  Ett  par  män  kommer  direkt  fram  till  honom  och  börjar  snacka  om  en gitarr de vill ställa ut i affären, en annan äldre man börjar snacka om en gura han håller i handen.

Konversationerna fortsätter och när Halkan tar fram några av sina finaste gitarrer börjar de jubla av  glädje.  Alla  spärrar  upp  ögonen  och  när  Halkans  egna  godingar  kommer  fram  tappar  de hakorna  i  marken.  När  jag  ser  dessa  fina  hantverk  börjar  jag  undra.  Jag  tar  då  tillfälle  i akt  och frågar  honom  den  ultimata  frågan: Vilken  av  alla  dessa  gitarrer  är  din  absoluta  favorit?  Valet  mellan finalisterna  blir  oerhört  svårt.  Argumenten  går  åt  ena  sidan  och  åt  andra  sidan,  men  till  slut kommer han fram till sitt slutgiltiga svar.

- Om jag skulle bli ställd mot väggen och någon säger till mig Halkan! Vilken gitarr föredrar du mellan Stratan och Telen? så blir det nog Telen som är den mest geniala. Asså den har inte en  massa  trams  runt  omkring  som  tar  bort  energin  från spelandet  med  massa  rattar  och grejer. Jag fattar inte hur folk orkar hålla på med det där. De här gitarrerna har fortfarande ett  koncept  som  håller  än  idag,  hela  vägen  ut.  Man  kan  alltid  slänga  fram  en  Strata  eller Tele, It can ́t get any better!

Dagen  börjar  gå  mot  sitt  slut.  En  dag  fullspäckad  av  gitarrer,  otroliga  historier  och  minnen, Halkan själv och Södermalms hemtrevliga gator. Men även om jag skulle vilja stanna kvar i den trivsamma butiken fullpackad med vintagegitarrer, så måste jag tyvärr tacka för mig och dra mig hemåt  på  gröna  linjen.  Fort  och  smidigt  försöker  jag  säga  adjö  innan  jag  tappar  bort  Halkan  i affärens  instrumenthav.  Och  just  när  jag  börjar  gå  ut  genom  dörren  mot  tunnelbanan  ett  hus därifrån kommer han fram till mig och avslutar med att säga:

- Förr var det här stället en ungdomsgård, men nu är det ett gubbdagis.

Vi  börjar  skratta  varpå  flera  av  gästerna  och  de  som  arbetar  där  börjar  protestera.  Ut  genom dörren går jag med mer i bagaget än vad jag kunnat begära. Vinden som blåser lätt håller ett svagt grepp om mitt hår, jag känner doften från en rykande skorsten och lamporna längs Götgatan har tänts.

Själv  traskar  jag  hemåt  på  gatan  som  nu  är  nästintill  tom  med  några  få  kvar  som  drar  sig hemåt på kvällskvisten. Vanligtvis kryllar gatan av moderiktiga hipsters, människor med kreativa stilar  som  uttrycker  individerna  och  deras  intresse  för  kultur. Den  går  genom stadsdelen Södermalm som   anses   vara   den   trendigaste   delen   av   staden   om   man   frågar   en   vanlig Stockholmare.  Tidningen  Vogue  styrker  detta  genom  att  ranka  Södermalm  som  det  tredje coolaste kvarteret i världen. Det här är helt enkelt ett besök du kan se fram emot i en förtrollande stadsdel.

Det  kan  vara  svårt  att  förstå  och  kunna  sätta  sig  in  vilka  känslor  som  uppkommer  och  vilken atmosfär som ligger över Söders alla gator för en utomstående. Men det kan också vara svårt för den insatte att beskriva den. Man måste helt enkelt uppleva den själv för att fullt ut förstå vad det handlar om. Gå på gatorna som är fulla av vintage-butiker och lyssna på livemusiken som spelas av gatumusikanter. Ta en fika i stadsdelen där man tycker sig hitta en restaurang eller ett mysigt café i varje gathörn. Träffa på de vänliga människorna som hälsar dig välkommen, som låter dig få vara dig själv samtidigt som du får vara en i gänget och känna samhörighet.

Att få träffa och lära känna denna fyndiga man har gett mig insikt i vad han och även Södermalm har att erbjuda. Här kan du stöta på människor som Halkan, en person full av passion, kunskap och erfarenhet inom sitt område. Det är människor som berikar vår stadskultur och håller den i ständig rörelse. Något jag i framtiden hoppas kommer
kunna bevaras genom att nya inspirerande individer frodas och vågar gå sin egen väg. Södermalm är en plats där dessa uppmuntras att växa.

Jag vänder mig om igen och går vidare. Redan nu känner jag på mig att det inte är sista gången jag besöker Halkans rockhouse. Den lilla musikaffären på Söder kanske inte ser så märkvärdig ut i de vintermörker vi nu befinner oss i, men när du väl tar första steget och går in i lokalen kommer du inte  ångra  dig.  Du  kommer  inte  bara  ges  möjlighet  att  inspektera  och  köpa  fina  gitarrer  utan dessutom   få   goda   råd   av   den   charmiga   experten   Halkan,   samtala   med   andra   trevliga musikentusiaster  och  känna  på  när  Södermalms  förtrollande  atmosfär  är  som  bäst.  I  hjärtat  av Södermalm  hittar  du hem  till  Halkan  och  hans affär,
en  person  och plats  du  sent  kommer  att glömma.