På Järvafältet har det funnits människor sedan bronsåldern. Marken var bördig från att en havsvik rest sig under järnåldern, vilket innebar att mark kunde brytas och människor bli bofasta i omgivningen. Dessa livnärde sig som bönder genom åkerbruk och boskapsskötsel, vilket långt in på 1900-talet förblev huvudnäringarna på Järvafältet.
Namnet Akalla kan tolkas som "åkarlarnas by" vilket syftar på Igelbäcken som ännu rinner söder om byn. Akalla by har gamla anor. I grönområdet intill byn ligger flera gravfält, som visar att platsen hade fast bosättning under järnåldern.
Akalla by omtalas första gången 1323, då jord i Akalla skänks till Uppsala domkyrka. Den äldsta kartan är från 1636. Än idag känner man från den kartan igen de olika byggnadernas läge, terrängens formationer och den slingrande Igelbäcken.
Akalla by har en grundstruktur som består sedan 1600-talet, med vägsträckningar och flera åkrar, ängar och hagar. Idag är Akalla by den äldsta och största av de bevarade gårdarna på Järvafältet.
