Det var lördagskväll med vass kyla ovanpå ett häftigt snöfall. Pennskaftet, iklädd kråka och sitt varmaste vinterplagg, kom farande neråt Blasieholmen med händerna djupt nedborrade i fickorna, kort andhämtning och snäva svängar i alla gathörn. Blott en gång hejdade hon farten, det var då hon stannade och neg för nymånen, som blankslipad och strålande stod över Nordiska museet.
Pennskaftet heter egentligen Barbro och är en ung journalist på en Stockholmstidning. Vi får följa henne under ett år 1908-09 och under den tiden blir Pennskaftet djupt engagerad i frågan om kvinnlig rösträtt. Hon kämpar även för kvinnans rättigheter i allmänhet och lika villkor för kvinnor och män, både vad gäller ekonomi och sexualitet. Hon är tillsammans med Dick, men tvingas smyga med förhållandet eftersom de inte är gifta.
Pennskaftet blir vän med lärarinnan Cecilia som också aktiv i rösträttsrörelsen. Cecilia har tidigare bott med en man som sedan lämnat henne. När hon blir anklagad för att ha dålig moral, tar Pennskaftet strid för henne.
Romanen blev mycket uppmärksammad när den gavs ut år 1910. Skildringen av kvinnokampen och kvinnans rätt till sin egen sexualitet, både hyllades och fördömdes. 230 sidor.
