Hur såg de tidiga socialdemokraterna på folkundervisningen? Här är en polisrapport från ett socialdemokratiskt möte i Friesens Park 1886, där just frågan om utbildning avhandlades.
Rapporten renskriven:
Socialistmötet i Friesens park Söndagen d. 20/6 1886
Mötet öppnades kl. närmare 4 e.m. af en person som lärer heta C. Carlsson och torde vid det tillfället 250 á 300 personer varit samlade i fanans grannskap.
Till mötets ordförande utsågs en skomakare vid namn Lindqvist.
Först uppträdde en herre vid namn Danielsson (troligen mötets bäst begåfvade talare) som efter förklarande, att afsigten med mötet voro att klargöra socialistdemokratiens ställning till folkundervisningen, hänvisade till en punkt i socialdemokratiens program, hvari yrkas obligatorisk och kostnadsfri undervisning för alla, utan afseende å stånd eller kön. Som rikedom och bildning alltid följdes åt, men den senare just betingades af den förre och ej tvärtom, skulle rikedomen lika fördelas, på det så och måtte ske med bildningen.
Föredrog för öfrigt utdrag ur ett arbete, af en engelsk historieskrifvare (Böcker tyckte jag) angående lärdomens och folkundervisningens ståndpunkt och inbördes förhållande till hvarandra i Amerika och Tyskland, samt slutade i likhet med alla följande talare med uppmaningen att understödja tidningen ”Socialdemokraten” –
Carlsson påstod att Kyrkan, detta ”lögnens tempel”, samt dess män, voro folkupplysningens argaste vedersakare och tillrådde att ej läsa andra skrifter, än dem ”presterna förbanna”, så vore man vill på, att just få den läsning man borde hafva; kritiserade undervisningen i folkskolan särskildt den läran att öfverheten är af gudi.
Vår nu regerande Konungs stamfader hade förvisso icke blifvit tillsatt af gud; utan genom svenska folkets val. Detta senare påstående tog han sig senare anledning att bericktiga i så måtta, att valet verkställts endast af den del af svenska folket, som hade valrätt, hvilket vore ett fåtal. Sjelf hade talaren icke valrätt ehuru han i år betalt 7 kr. i skatt, hvilket förhållande vore en orättvisa.
Torsblom var ond på Kyrkan och skolan sjelf hade han aldrig erhållit någon undervisning (det hördes och) kom af sig ibland men redde sig hvarje gång med framslungande af sin favoritterm, att ”en hund låg begrafven under undervisningen”.
Ordföranden bad talaren, att icke förirra sig in på det religiösa området, enär socialdemokraternas program säger, att religionen är en privatsak.
Söderström ville vara rolig (sjelf påstod han sig hafva varit qvick) och förstod med den bildning som inpluggas i skolan karbasarbete. Sjörbom skrek mycket om ingenting hans missnöje med undervisningen var dock klar.
Axelsson var och missnöjd med sina barns undervisning, de hade gått i skolan i 4 år och kunde visserligen läsa, men hade ännu icke någon vetenskaplig bildning.
Bäckman (f.d. frälsningssoldat) yttrade en mängd ingenting på ett jämförelsevis städadt språk och slutade med att yrka på sammanskott till Socialdemokraten, hvilket och genast sattes i verket.
O.F. Carlsson yrkade på anslutning till socialdemokratien.
Såsom mötets resolution antogs den förut antydde punkten rörande fordran på undervisning, som finnes i föreningens program.
Mötet upplöstes kl. ½ 7 e.m.
Någon oordning förekom icke
Stockholm som ofvan
L. Stendahl
/Aug Tyrvald
Den här rapporten är en av många som du kan läsa i polisens anteckningsbok angående möten 1885-1889.
