Humoristen Kalle Nämndeman sjunger "Flickan vid Bellmansro" i en inspelning från maj 1923.
Texten:
Flickan vid Bellmansro
Den förförda oskulden vid Bellmansro,
det är jag det!
På Djurgårdsslätten en sommarkväll
jag mötte honom han var så snäll
ty mitt på slätten han knöt min sko
och vi fick sällskap till Bellmansro
Där ute i gräset vi slog oss ned
allt intill roten utav ett träd
på samma ställe som Bellman sto'
när han sjöng visor vid Bellmansro
Där la han hand sin allt uti min
i mina ögon han titta in
han lova kärlek, han lova tro
han lova kvällsmat på Bellmansro
Sen la han armen ikring mitt liv
i fjärran hördes ett positiv
musikens toner, satt' gång min blo'
så jag såg himmelen vid Bellmansro
Sen ville jag ha, den maten som
han hade lovat, när som han kom
han hade lovat mej kabeljo
med fin-fin senapssås på Bellmansro
Då gick han bort att beställa den
och sade vänta, min kära vän
jag vänta länge, det ska I tro
jag väntar ännu vid Bellmansro
jag har ett minne, det var hans blick
det var det sista när som han gick
men jag har ett till, uti mitt bo
den den där kvällen vid Bellmansro
Nu åren flyktat de svunnit har
och under tiden har han bli't far
men får jag fatt i 'n, jag slår min klo
i både honom och Bellmansro
Bilden: Bellmansro och Bellmans byst på Djurgården. Vykort stämplat 1910. Foto: Oscar Halldin
